Hans Johansson

Sommaren har fått ett nytt innehåll: jag tittar på fjärilar. Var gång Morris ska ut tar jag kameran men denna gång får det räcka med det mindre Tamron-objektivet, 55 - 200 mm. Det är kanske lite löångsamt med det har en härlig skärpa, nästan i klass med det månfalidgt dyrare 300 mm objektivet. När jag tömt kameran är det "bara" att jämföra med Nationalnyckelns fjärilsbok. Det blir spännande upptäckter.

Idag fick jag fatt på en Citronfjäril som satt stilla. Det brukar de sällan göra men är otroligt snabba att förflytta sig. Den långa sugslangen sitter hoprullad som en lakritsrulle enligt Nationalnyckelns dagfjärilsbok. Nu används den för att suga nektar ur blommorna.


En annan kvick fjäril är hedblåvingen. Har man tur kan man fånga någon som satt sig ett ögonblick för att suga näring. Här är det undersidan av vingen som syns.



Här syns den från ovansidan. Den är ganska liten, ca 25 mm bredd över vingarna.



Fjärilar är minst lika intresserant. Mer kommer.

Semesterplanerna studsade mellan väggarna. Ett slag skulle vi bila till Frankrike, sedan skulle vi nöja oss med Nordtyskland. Det blev inte ens Danmark utan Skåne - ett riktigt bra landskap att turista i. Och vi tog alla chanser att vara turister. Vi åt alla mål på restaurang - inklusive frukost på vandrarhemmen. Kanske inte det billigaste men ändå ganska bekvämt.

Första dagen skulle vi till Helsingborg för att se på Fredriksdalsteatern på kvällen. Vi planerade att åka 11 men kom iväg tjugo i fyra efter att ha glömt ett och annat som måste hämtas. Familjens vanor hade inte ändrats. Lilia påminde om sin barndoms campingsomrar där man bestämde riktning först när man kom fram till stora vägen. Vi har väl tillämpat det någon gång när barnen var små. Själva äventyret låg i att inte veta åt vilket håll resan skulle ta förrän vid vägskälet. Men nu var alla övernattningarna inbokade i förväg - låt vara att vi nändrade en del mot slutet. GPS:en kunde i varje givet ögonblick tala om vilket minut vi skulle vara framme och vi behövde aldrig fundera över om vi skulle ta till vänster eller höger. "Om 300 meter, sväng åt vänster" påminde oss Laura om. Ja, vi fick ju kalla rösten för något.

I Helsingborg hann vi med att checka in, åka en liten rundtur och äta den dyraste middagen under hela resan. Men nu har vi gjort det också, gott var det och Danmark låg utanför fösterbordet med sina låga siluetter.



Men de mest intressanta bostäderna fanns ändå i Helgsingborg. Det slags nytänkande som engång präglande Helsingborgsutställningen har ju blivit ganska vanligt nu: Lägenhet vid vattnet och racerbåten utanför knuten.

Vad vore semetsern utan ÖB? Vi borde haft med oss ett par väskor till. På Överskottsbolaget löste vi alla sådana problem: fyra väskor i en förpackning under hundralappen, ryggsäck, sportbag mm.

Sofiero var ju givet - kunglig trädgårdsprakt i den högre skolan. Svårt att välja bild, men det får väl bli något "vackert" förstås i denna uppsjö av motiv.

En koltrast tog lunchpaus i vinbärsbuskarna. Väl bekomme!



I Helsingborg ska man tura, dvs. lösa en enkel biljett Danmark men inte gå av. Så kan man sitta i matsalen och njuta av buffén till dessa man behagar lämna bordet. Det blev två turer för oss innan vi mätta och glada tog oss i land. På håll kunde vi erinra oss Hamlets Kronborg. Danmark verkar dock inte vara så ruttet som vissa menat. Visst borde vi gått iland
och vandrat omkring bland vålnaderna på slottet - men det hade inte varit genomförbart just nu.

Jag har vid det här laget fått inte mindre än tre fågelböcker av den franske vännen François, en av de franska lärare som var här i våras. Den största var en tjock, välfylld bok med den ståtliga titeln Encyclopedie des oiseaux. Jag letade och letade efter en rejäl fransk ordbok som jag vet ska finnas och till slut fann jag den. Men jag fann också andra böcker, sådana jag läst tidigare någon gång och sådana jag fick som lust att läsa. Att lära mig lite fler franska fågelord hör också hit. man känner sig riktigt entusiastisk.

Men jag kom att tänka på vad någon skrivit om ordet entusiasm någon gång och rått läsaren att titta närmare på etymologin. Och där stod de, Hellqvists etymologiska ordbok i två band. Entusiasm kommer ytterst från det grekiska éntheos = havande Gud i sig, ingiven av Gud (ande) - och en hänvisning till ordet djur. Jaha, och vad finner man väl där? Jo bland mycket annat kommer djur via grekiskans theós, egentligen ande. Det latinska auimal, djur, anima, själ, ande. En del har för sig att djuren inte har någon själ, men själva ordet djur betyder ju egentligen det. Att sedan djur kan vara oskäliga är en annan sak, för de tar inte skäl - och så stavas ju det annorlunda.

En entusiastisk hustru har idag blivit utrustad med en trehjulig el-moped, som det snälla landstinget står bakom. Så nu kan hustrun ge sig ut på bortåt fyra mil långa utflykter innan laddning behöver utföras. Vi trampade iväg till Anna och Johan, fick kaffe och bulle. Det var tur det, för entusiasmen fick utstå vissa prövningar i motvinden. Det var dock inget som drabbade Lilia, som glatt for fram i ca 15 km/h med mig flåsande bakefter. Men ser man nyktert på det är väl denna elmoped minst lika bra medicin för min sviktande kondition som för Lilias rörelsebehov.


Under provturen hämtade vi posten i Coop, tog en sväng runt hamnen och kom till sist hem med nyinköpt strömming till flundrorna från Glommens fisk. Entusiasmen saknades inte när allt stod på bordet med lingonsylt därtill.

Bland böckerna finns en dyrgrip som den alltid lika entusiastiske kollegan Kalle förärat mig. Den är så fin att man knappt vågar bläddra i den. Men nu har jag börjat fotografera varje fjäril jag kommer åt och i denna Nationalenyklopedins värdefulla fjärilsbok kan man slå upp och se vad den heter, var den finns och en massa annan rolig fakta.



Att en nässelfjäril egentligen är så vacker tänker man inte när man hör ordet och ser något rödaktigt fladdra förbi. Men tittar man noga blir man rikt belönad. Inte mindre entusiastisk blir man över Vitfläckig guldvinge, där hanen är vackert röd:

Det mest själfulla av alla djur fick sin beskärda del av det goda: nykokta pastaskruvar med en nystekt strömmingsflundra. Det är mat för Morris. På det sovar han middag hoprullad i husses säng.

Att vara turist på hemmaplan är inte så dumt. Idag packade vi lunchkorgen och cyklade ner till Glumsten. Vi åt, vi skådade, vi fylldes av havets tidlösa avstånd på nära håll samtidigt som den tremastade skonaren försvann i soldiset norröver. Några trutar satt på var sin sten och betraktade stillheten.

Hemma blir det inte så mycket bevänt med vare sig golv i friggebod eller annat som ska göras. Eller också är det bara trist. Troligen det senare.

Häromdagen kom ett larm om en tereksnäppa i Halmstad. Det tog ca 45 minuter till Trönninge ängar och där, i mörkret inne i gömslet, gick det att betrakta fyndet på femton meters håll. Lustig lite uppåtböjd näbb:



Det var flera vadare i farten: svartsnäppa, rödbena, grönbena, kärrsnäppa, tofsvipa och skärfläcka för att barta nämna några. Tre brushanar i lite slitna praktdräkter fullkomnade bilden av naturens variationer.



Svartsnäppan - det vara bara en - gick också väl in bland vadarna, där den ivirgt pickande plockade till sig ätbara insekter.



En skogssnäppa gick också omkring med en dräkt som verkade vadderad.


Så går dagarna, en efter en.