Lovat vare lovet!
Kylan har hållit oss inomhus mest och i närheten av vår naturligaste värmekälla. Den är skön att ha på morgonen och kvällen, den "öppna" spisen (så öppen är den nu inte med sin kraftiga lucka - i glas). Man har i alla fall kontakt med elden utan att den skjuter iväg glödande projektiler, som vår första spis gjorde, Den var öppen och vi satte ett nät framför men det blev ett litet mellanrum längst upp. Det kostade oss en stort brännmärke i en soffa.
Detta mitt sista sportlov har gått åt till försöka rätta en och annan elevuppsats. Men det blir väl som vanligt - man hinner en del men inte allt. I stället har vi hunnit att gå på bio. Lilia har ofta förslag i den riktningen och nu for vi till metropolen Varberg och såg The King's speach. En ovanligt bra film som är väl värd att ses. En recension från SvD finns här. Frågan är om vi klarar Åsa-Nisse efter detta...
Torsdagen var en konsertdag i Helsingborg. Samuel Barbers Essä nr 1 var första stycket. Länken går till TouTube med en inspelning av det stycket. Annars är det främst Adagio for strings Opus 11 som fyller hörlurarna via Spotify.
Johan Ullén, skicklig pianist, spelade solopartierna i Variationer över "Blinka lilla stjärna" av den ungerske tonsättaren Ernst von Dohnányi. Allt avslutades med Tjajkovskijs Svit no 3. I taktpinnen höll den ryske dirigenten Alexander Vedernikov. Stort jubel, flera inrop. Sedan for vi hem, upplyftade av alla dessa skickliga musiker och deras gemensamma manifestationer.
Så är det lördagskväll. Som väl är har vi två TV-apparater. Melodifestivalen hörs i bakgrunden i små fragment. På min TV rasar Hamlet i sin spelade galenskap. The Royal Shakespeare company gör en tretimmarsföreställning och de gör det bra!!! Jag spelar förstås in även om det mest blir för vårt eget nöjes skull.
En ormvråk seglade över stranden när jag tidigare i eftermiddags var på skattjakt bland de ädla iskristallerna som låg i massor spridda över stranden. Det kändes som i Eldorado när Candide och hans sällskap plockade fickorna fulla av de ädelstenar invånarna betraktade som grus och sten.
Nu är Hamletföreställningen snart slut. Tre timmar intensiv genomlysning av mänsklighetens själviskhet och svaghet, tillkortakommande och ångest, mynnar ut i ett eko från den pågående krisen i Mellanöstern där uppretade folkmassor kräver diktatorernas fall. Den norske prinsen Fortinbras i spetsen för sin här bultar på porten och hotar med att inta slottet. Hamlet får spela en sista roll före sin död och medverka till att Fortinbras väljs som rättmätig tronföljare efter Claudius.
Detta mitt sista sportlov har gått åt till försöka rätta en och annan elevuppsats. Men det blir väl som vanligt - man hinner en del men inte allt. I stället har vi hunnit att gå på bio. Lilia har ofta förslag i den riktningen och nu for vi till metropolen Varberg och såg The King's speach. En ovanligt bra film som är väl värd att ses. En recension från SvD finns här. Frågan är om vi klarar Åsa-Nisse efter detta...
Torsdagen var en konsertdag i Helsingborg. Samuel Barbers Essä nr 1 var första stycket. Länken går till TouTube med en inspelning av det stycket. Annars är det främst Adagio for strings Opus 11 som fyller hörlurarna via Spotify.
Johan Ullén, skicklig pianist, spelade solopartierna i Variationer över "Blinka lilla stjärna" av den ungerske tonsättaren Ernst von Dohnányi. Allt avslutades med Tjajkovskijs Svit no 3. I taktpinnen höll den ryske dirigenten Alexander Vedernikov. Stort jubel, flera inrop. Sedan for vi hem, upplyftade av alla dessa skickliga musiker och deras gemensamma manifestationer.
Så är det lördagskväll. Som väl är har vi två TV-apparater. Melodifestivalen hörs i bakgrunden i små fragment. På min TV rasar Hamlet i sin spelade galenskap. The Royal Shakespeare company gör en tretimmarsföreställning och de gör det bra!!! Jag spelar förstås in även om det mest blir för vårt eget nöjes skull.
En ormvråk seglade över stranden när jag tidigare i eftermiddags var på skattjakt bland de ädla iskristallerna som låg i massor spridda över stranden. Det kändes som i Eldorado när Candide och hans sällskap plockade fickorna fulla av de ädelstenar invånarna betraktade som grus och sten.
Nu är Hamletföreställningen snart slut. Tre timmar intensiv genomlysning av mänsklighetens själviskhet och svaghet, tillkortakommande och ångest, mynnar ut i ett eko från den pågående krisen i Mellanöstern där uppretade folkmassor kräver diktatorernas fall. Den norske prinsen Fortinbras i spetsen för sin här bultar på porten och hotar med att inta slottet. Hamlet får spela en sista roll före sin död och medverka till att Fortinbras väljs som rättmätig tronföljare efter Claudius.
Februarilov!
Var det inte Pippi Långstrump som var ledsen över att hon inte fick sommarlov? Därför började hon skolan - åtminstone ett slag. Själv befinner jag mig i en liknande situation. Jag har februarilov och så småningom påsklov - för sista gången av allt att döma. Sommarlov, ja då har ju den monumentala ledigheten tagit över. Eller snarare den tid man råder över själv och den kan ju fyllas med massor. Just nu försöker jag bemästra PS5, dvs. Photoshops senaste version. Dessutom skaffade jag en lämplig bok: Photoshop CS5 for Nature Photographers. Den omfattar snudd på 500 sidor. Jag har knappt börjat. Nu kan jag gå igenom alla mina kanske 60.000 bilder, minst, blanka till ett öga här eller lätta upp lite mörkare partier där. Här finns att göra. Dessuom kommer det en strid ström av nya bilder. Detta foto har dock några år på nacken: svart rödstjärt som gästade Glommens hamn i januari 2007. Jag minns hur exalterad jag var över att ha denna raritet inpå knutarna. Dessutom kom en strid ström av fågelskådare som skulle se denna pippi och dessutom den kaspiska truten, som simmade i hamnbassängen ungefär samtidigt.
Eller denna bild som kommer från en diabild, tror jag. Den visar Lilia som vilar ut under en fjällvandring, fullt kapabel att konka på en tung ryggsäck i stenig terräng. Tiderna förändras.
In i det längsta har jag kännt ett svårmod över att lämna arbetet som lärare men det är som om det nu har lättat. Det är så mycket annat som man kan göra eller snarare Lilia och jag kan göra gemensamt. Sanningen är väl den att arbetet fått ta alldeles för mycket tid i anspråk.
Så dyker Morris upp bland alla bilderna och en ström av minnen väller fram. Han fick vara med i drygt fyra år i Glommen innan hans timme var slagen.
Jag känner stor tacksamhet över alla bilder som finns. Dessutom har jag sparat alla familjens diabilder i två större kartonger. De ska gås igenom och skannas. Tiden syns mig inte långsam. Det är väl så med bilder att de väcker en mängd minnen till liv, minnen som inte helt låter sig återkallas utan bildens hjälp.
Eller denna bild som kommer från en diabild, tror jag. Den visar Lilia som vilar ut under en fjällvandring, fullt kapabel att konka på en tung ryggsäck i stenig terräng. Tiderna förändras.
In i det längsta har jag kännt ett svårmod över att lämna arbetet som lärare men det är som om det nu har lättat. Det är så mycket annat som man kan göra eller snarare Lilia och jag kan göra gemensamt. Sanningen är väl den att arbetet fått ta alldeles för mycket tid i anspråk.
Så dyker Morris upp bland alla bilderna och en ström av minnen väller fram. Han fick vara med i drygt fyra år i Glommen innan hans timme var slagen.
Jag känner stor tacksamhet över alla bilder som finns. Dessutom har jag sparat alla familjens diabilder i två större kartonger. De ska gås igenom och skannas. Tiden syns mig inte långsam. Det är väl så med bilder att de väcker en mängd minnen till liv, minnen som inte helt låter sig återkallas utan bildens hjälp.