Sommargylling
Egentligen borde jag blogga mer och oftare - här händer saker som kunde vara roliga att läsa om x antal år - som t.ex. vårt senaste besök på konserthuset i Göteborg. En mycket skicklig cellist, endast ca 20 år gammal, trollband oss: Andreas Brantelid heter detta svenska underbarn. Honom hör vi gärna igen.
Till slut gick det - betygen för avslutningsklasserna är satta. Senare idag går de ut med sina vita mössor. Några har suttit i skolan och gråtit - inte för att de fått för låga betyg utan för att de sörjer över den fina gemenskap de fått bland sina kamrater. Nu börjar allvaret.
I måndags fanns det en sommargylling i Skipås.
Jag var där lite tidigare på kvället och roade mig med att försöka få kort på en lövsångare:
Lite oöverlagt bestämde vi oss för att försöka höra den. Eftersom KG har drygt tio mil att åka, blev det rätt sent. 21.30 kom han och vi lyssnade uppmärksamt på främst tal- och koltrastar i de höga trädkronorna. Men så hördes den typiska soimmargyllingfrasen några gånger, ganska mycket uppblandad med andra lätesvarianter. Under en liten stund stod vi faktiskt rakt under den. Det var omöjligt att se något i det tilltagande mörkret men det fick duga med hörupplevelsen.
Sommaren har kommit tillbaka efter några kalla dagar. Lilia och jag cyklar längs stranden nästan dagligen och Morris älskar att vara ute. Han är maximalt långhårig nu - klippning i nästa vecka.
Fåglarna i strandvegetationen är rätt välkända vid det här laget. Hämplingen ser ut så här idag:
En strandskata kom farande under ljudliga skrin. Den dan de har flyttat söderut igen blir det tomt. Ofta hör man deras gälla tutanden där de kommer i hög fart över hustaken.
Lite längre bort över stranden ryttlar en tornfalk - liv och död går vidare.
Till slut gick det - betygen för avslutningsklasserna är satta. Senare idag går de ut med sina vita mössor. Några har suttit i skolan och gråtit - inte för att de fått för låga betyg utan för att de sörjer över den fina gemenskap de fått bland sina kamrater. Nu börjar allvaret.
I måndags fanns det en sommargylling i Skipås.
Jag var där lite tidigare på kvället och roade mig med att försöka få kort på en lövsångare:
Lite oöverlagt bestämde vi oss för att försöka höra den. Eftersom KG har drygt tio mil att åka, blev det rätt sent. 21.30 kom han och vi lyssnade uppmärksamt på främst tal- och koltrastar i de höga trädkronorna. Men så hördes den typiska soimmargyllingfrasen några gånger, ganska mycket uppblandad med andra lätesvarianter. Under en liten stund stod vi faktiskt rakt under den. Det var omöjligt att se något i det tilltagande mörkret men det fick duga med hörupplevelsen.
Sommaren har kommit tillbaka efter några kalla dagar. Lilia och jag cyklar längs stranden nästan dagligen och Morris älskar att vara ute. Han är maximalt långhårig nu - klippning i nästa vecka.
Fåglarna i strandvegetationen är rätt välkända vid det här laget. Hämplingen ser ut så här idag:
En strandskata kom farande under ljudliga skrin. Den dan de har flyttat söderut igen blir det tomt. Ofta hör man deras gälla tutanden där de kommer i hög fart över hustaken.
Lite längre bort över stranden ryttlar en tornfalk - liv och död går vidare.
Kommentarer
Trackback