Sjukgymnasik på ny nivå
Egentligen skulle jag inte skriva om Lilias hälsa, det kunde hon göra själv. Men eftersom hon inte tänker göra det, tar jag chansen nu när det finns så mycket positivt att berätta.
Lilia har fått en del sjukgymnastik genom åren men ingen som så genomgripande bearbetar hennes situation som nu. Jag vågar påstå att detta beror på den nya sjukgymnasten, Elin Kjellander, som nu kommer hem en gång i veckan och arbetar med olika delar av henne. En eloge också till Falkenbergs kommun som har detta system med sjukgymnastik i hemmet.
Det som jag fäst mig vid är alla de olika muskelgrupper som får träning, och hur vi kan genomföra nya övningar tillsammans efter konsultationerna. Och det blir bättre, steg för steg. Jag brukar föra anteckningar vid övningarna för att på så sätt lättare kunna hjälpa Lilia när vi övar på egen hand.
Den här gången hade Elin ånyo med sig den speciella övningsbritsen, en inte helt lätt pjäs att flytta med sig. Här kan patienten ligga på mage och ha huvudet i en särskild hållare för att rätt nackvinkel ska kunna bibehållas.
Nacken får sin speciella knådning och massage, allt för att öka rörligheten. Elin har nyligen varit på en avancerad kurs som rör dessa områden och Lilia får del av hennes utökade kunskaper.
Att bröstryggens elasticitet har stor betydelse för rörligheten i stort har vi nog inte tänkt så mycket på tidigare. Men här går det att vinna en del på att bearbeta det området.
- Andas in! Andas ut ... och när utluften är ute kommer ett riktigt avpassat tryck för att lirka upp en stelnad rygg. Ja, så går det på en stund. Det påminner om när jag en gång fick hjälp med mitt ryggskott av läkaren på Särö vårdcentral. Han berordrade samma andningsordning och när jag hade andats ut, kom trycket. Den gången kom ryggen i rätt ställning igen och jag minns den oerhört befriande känslan när jag efteråt kunde gå rak igen.
Men Lilia får även ligga på rygg medan Elin undersöker nacke och hals. Det känns som om hon verkligen var i trygga händer.
En annan sjukgymnast som jag tidigare skrivit om i bloggen är Anna-Carin Lagerström som föreläste om rörelsehindrades behov. Under föreläsningen lovade hon alla hennes nyskrivna Livsstilsboken. Den kom med posten igår och innehåller mängder med tips och strategier för hur rörelsehindrad kan stärka sin kropp och ge den ökad rörlighet. Vi har ju redan lagt om vår kost, vilket resulterat i märkbar viktminskning och ökat välbefinnande. Fler kostråd och genomtänkta recept finns - bara att ta för sig.
Boken är rikligt illustrerad med övningar som rullstolsburna kan göra. Det känns inspirarande för oss båda.
På den vägen ska vi fortsätta och kanske prova några av vår tids moderna grepp: yoga och mindfulness. Bokens sista sidor innehåller övnningar och instruktioner i dessa ämnen.
Jag tror det funkar
Veckohandling är inte så dumt. Det blir lite mer ordning på inköpen och efter det inspirerande föredraget om rörelsehindrades speciella svårigheter och behov, är det betydligt lättare att planera för en sund kosthållning. Själv har jag gått ner väl ett par kg sedan detta föredrag. Hundarna får mer rejäla promenader - så även jag. Alla vinner på detta.
Morups tånge har varit målet flera gånger under senaste tiden. Det har varit relativt bra väder - lite dimma och dis då och då men i sstort sett uppehåll. Berglärkorna har haft annat för sig under mina besök - även om de varit där strax innan jag anlände. Men det finns alltid något att se på.
En hop vita fjädrar antydde att en rovfågel haft middag. En jaktfalk har varit synlig flera dagar; är det den som fått utdelning? Eller kanske en havsörn? De små daggdropparna lyser som ädelstenar på fjädern.
De vittnar om fäderdräktens motståndskraft mot väta. Mellan stenarna lyser det gult. Något slags fetknopp tror jag det är - efter att ha konsulterat Den nya nordiska floran.
Den här växten har jag inte hunnit leta reda på - men den har vackra blad, som den ibland har vänt - det skapar en effektiv kontrast.
Ute över havet kommer ett sträck om tio sjöorrar. Snabba vingslag, tät sammanhållning, hög fart. Många av sjöfåglarna kan flyga i 100 km/tim eller mer.
Ett stort antal vitkindade gäss kom in mot Korshamn från norr. Men de fick antagligen syn på mig och min lyftade kamera med teleobjektiv. Det måste ha sett ut som om någon skulle skjuta på dem.
I Vår fågelvärld, 5/2012, skriver Anders Wirdheim om en dansk undersökning som visar hur mycket hagel vitkindade gäss hade i kroppen. Röntgenundersökning visade att 13% av de undersökta gässen - eller kanske så mycket som 96 000 flyger omkring med inkapslade hagel i kroppen. En del av olika storlek, vilket visar att de blivit påskjutna flera gånger. Visst är det otäckt!
Massor av kajor, råkor och kråkor virvlar i luften eller sitter i trädkronorna längre in mellan gårdarna. Hur kan de få mat, alla dessa?
Ja, åtminsone här är det uppenbart. En stor majsoding står till stora delar kvar på åkern. Kanske var det för blött för att skörda? Jag minns att det var ungefär likadant förra året och då fanns det närmare 50 lappsparvar bland majskolvarna. Det var ovanligt många.
Och på åkern intill har man uppenbarligen sått solrosfrön, för där står mycket solrosor, lite glest, med all tydlighet för att skapa föda för alla fåglar som passerar och kanske tom. övervintrar här.
Tänk dig smal
Förr eller senare kommer jag att acceptera att jag är pensionär. Ofta måste jag upprepa: Jag är ledig! för att inte maniskt sätta igång att göra det ena eller andra. Jag är väl inte riktigt där ännu även om det snart gått ett år sedan den där dagen i februari då jag fick ett stort antal attacker av svimningskänsla. Yrselattacker var not inte det mest korrekta - alla i vården jag talat med frågar mycket noga om det snurrat runt i skallen. Men det har det inte. Men ännu återstår ett par undersökningar och vi får se om de kastar nytt ljus över mitt tillstånd.
Hälsofrågorna har kommit i fokus på ett särskilt sätt. En bidragande orsak var ett föredrag i förra veckan, som hölls av en sjukgymnast och forskare, Anna Karin Lagerström. Hon är specialiserad på patienter med ryggmärgsskador och deras problem - som rörelsehindrade. Och då passar även Lilia in i bilden och jag som familjemedlem.
Det var idel nyheter som presenterades - en del helt självklara men ändå hade de undgått oss. Insikten om att man förbrukar mycket färre kalorier som rörelsehindrad var något av en uppenbarelse. Därför handlade en stor del av föreläsningen om hur man ska undvika den ofrånkomliga viktökningen när man rör sig mindre. Allehanda goda råd om kosthållning och motion levererades. Det har lett till att vi har börjat lägga om vår egen kosthållning - äntligen, skulle man kunna säga. Det mesta visste vi förut men det hade inte tagit skruv förrän efter Anna Karins insiktsfulla kopplingar.
Mindfulness
Det som var nytt för mig var betydelsen av mindfulness. Om jag förstår det rätt handlar det om att föreställa sig något och på så sätt växa in i det mentala tillstånd man vill uppnå. "Tänk dig smal" skulle kunna vara devisen. Att gå ner i vikt är inget man tränar sig till: det handlar enbart vad man stoppar i sig, och hur mycket. Det är ju accepterat att om man skrattar och ler blir man glad; ansiktsmuskulaturen bearbetar hjärnan postivt och så blir man gladare - på riktigt.
Men i vår nya mindfulness ingår kokta ägg och grovt bröd till frukost - , feta fiskar, kyckling eller fläskkött till andra måltider, ett minimum av kolhydrater men obegränsat med grönsaker. Mycket frukt. Osv. Mindfulness är ett mycket konkret begrepp med andra ord. D-vitamin spelar troligen en mycket viktig roll. Antioxidanter sänker blodtrycket ... det var en ström av goda och vettiga råd, inramat i vetenskapliga sammanhang som i hög grad stärkte trovärdigheten.
Vi blev även lovade den nyskrivna Livsstilboken och den ser vi fram emot. Vill man veta mer går det bra att undersöka http://www.humana.se/ och www.spinalis.se
Har man nu äntligen fått vittring på det goda, smalare livet, kan man ju alltid glädja sig åt en förväntad ökad livslängd. Ibland har jag funderat över varför äldre (än jag själv) lägger ner så mycket energi på sunda livsvanor, särskilt som man inte gjort det förut! Nu är jag själv där och just för att man inte har obegränsat med tid kvar att leva, blir man ännu mer triggad att göra det bästa av situationen. Skratta inte åt oss - vi försöker bara göra så gott vi kan för att förbättra livskvaliteten, nu när vi äntligen kommit på hur man gör.
Ja, utsikterna till ett längre liv är inte helt mörka. Läkarvetenskapen klarar av hjärt- och kärlsjukdomar, cancer och en massa andra obehagligheter som man bara för 20 år sedan ganska lätt kunde kola vippen av. Så nu ökar förutsättningarna dramatiskt för att man med stigande ålder istället drabbas av demens i olika former istället. Det fick vi veta genom TV:s Kunskapskanalen, som ganska ofta har live-föredrag från olika konferenser, mässor etc. En hel drös med forskare presenterade den ena alsheimervarianten efter den andra en eftermiddag när vi av misstag zappade in där mellan Top-Model och Engelska antikrundan. Vi satte wienderbröden i halsen när det avslöjades vilka framtidsutsikter vi har - om vi bara blir tillräckligt gamla.
Men jag föredrar nog ändå tanken på ett evigt liv. Och det har ju inget med varken kosthållning, midjemått eller mindfulness att göra. Fast det är ju en helt annan religion.
Konsten att få paket till dörren
I Glommen finns inte längre något postombud. Tidigare var det möjligt att hämta sitt rek eller paket i Coop och det fungerade utmärkt. Men nu har den nye Handlar'n inte fått dessa befogenheter. Men det verkar vara en ny trend: flera glesbygdsområden har mist sina möjligheter till närservice och får åka långa vägar för att hos t.ex. Ica i Falkenberg hämta ut det beställda. För egen del har jag på tre veckor fått göra den erfarenheten tre gånger och eftersom jag inte kan köra bil längre, blir det buss om man nu inte ska dra in andra i ruljansen. En enkel bussresa kostar 32:- med resekort. Är Posten i maskopi med bussbolaget?
Jag är besviken på posten och uppfattar det som arrogans från postledninges sida. Men något har man ju lärt sig, dock. När jag handlade en nytt elektroniskt hjälpmedel på nätet från en av de elektroniska jättekedjorna, beställde jag hempaket. 269:- skulle det kosta men det kunde det vara värt att slippa utsätta sig för regnskurar på busshållplatsen och kanske rånrisk.
Man kan spåra sitt paket smidigt men redan tidigt framgick det att försening var att vänta. Den snabba leveransen förra gången jag gjorde en liknande affär skulle inte gå att upprepa. Till sist kom beskedet att mitt paket fanns att hämta - hos Ica i Falkenberg. Kanske inget att bli upprörd över men det är lätt att säga för alla som alltid haft bilen som det mest självklara.
När jag försökte utröna varför det inte gick att få hem paketet fick jag veta att det har med lantbrevbäringen att göra. Och lantbrevbärare kör inte hem hempaket. Eller det snarare är så att lantbrevbärare överhuvudtaget inte kör hem något alls till oss i Glommens samhälle - vi har en box där våra försändelser ska hämtas. Jag har faktiskt aldrig sett en lantbrevbärare här och visste inte ens om denna ordning - även om jag vet att andra delar av Glommen har den tjänsten.
Lika besviken jag är på Posten, lika uppskattande är jag gentemot DHL, som levererade min nya cykel hem till dörren, gentemot Schenker jag fått mycket bra hjälp av eller någon annan budbil (mörkbrun) som levererat de dataprogram jag tidigare beställt. Enklast är att kolla om nätbutiken har Posten som leverantör. I så fall får man höra av sig till nästa.
Om jag nu ska kompensera mig för onödiga resor till Ica i Falkenberg, får jag väl ersätta julkorten med ett säkert mycket uppskattat telefonsamtal till gamla faster eller med några gratismail med nättomtar. Varumärket Posten har blivit mer och mer slitet. Mina grannar har liknande eller betydligt värre erfarenheter av den "Pålitliga Partnern". Jag tror inte vi har sett botten ännu.