Hans Johansson

På förmiddagen var vi i Kristi Konungens kyrka ni Göteborg. Fullsatt, ett skådespel samtidigt som det var personligt och träffande. Hela tiden med fokus på Kristus, centrum. Evangeliet reciterades den högtidliga dagen till ära och läsningen inleddes med den sedvanliga rökelsen. Predikan handlade om de två enda tillfällen Jesus bejakade sin konungslighet: dels i krubban då han mottog konungsliga gåvor - guld rökelse och myrra - dels på korset under skylten INRI: akronym för Iesus Nazarenus, rex Iudaeorum (Jesus från Nasaret, judarnas konung). Bägge gångerna utan fysiska möjligheter att dra sig undan.
Så följde så småningom kommunionen, två nästan oändliga köer av andligt längtande människor mottot sakramentet. Lika märkvärdigt detta: i utbyte mot ens synder och tillkortakommanden blir man delaktig av denne Konung, upprättad, befriad. Svårt att förstå? Om tron kunde förstås fullt ut vore den inte tro ... Men katolska kyrkan växer.

Efteråt var det försäljning: lotterier, loppmarknad, korvrgrillning, bokhandel och massor av hembakade tårtor till kaffet. En extra eloge till de ukrainska vilökskorvarna, som en av munkarna från franciskanerklostret i Jonered tillhandahöll. Men det var ändå mötet med kära gamla vänner som värmde mer än korv och tårta. Och det är många. vi har varit där för sällan sedan vi flyttade till Glommen. Men det går ju att ändra på.

Kylan biter. Fyra fem grader kallt och nordnordostliga vindar biter i mitt ömtåliga skinn. Jag har alltid velat ha ett "inomhusklimat" under luvan, särskilt med Morris i ena ändan av kopplet. Därför går jag med kapuschongen uppfälld och nickar glatt till mina barhuvade grannar. Olika falla ödets lockar. Idag skulle Morris ut på eftermiddagen och vi gick vår vanliga runda. Men en skillnad var det: sångsvanar ekade sina mollmelodiska lockrop utifrån havet. Kanske inte mer än 100 meter ut låg 34 av dem. Ett tjugotal var kläckta vid senaste häckningen. Det gick inte att få bra bilder på det avståndet men deras sång hördes vida, till och med ända hem, vilket måste betyda nästan 1 km.

Det är fågelbordstider nu. på hemvägen passerade vi den här krabaten: en större hackspett.