Hans Johansson

Härom eftermiddagen var jag på Årnäshalvön för att se om Hedpiplärkan var framme. Några felkörningar kostade mig det sista eftermiddagsljuset och så gick jag till fel vik. Det är lätt att missuppfatta alla vänliga telefonsamtal. Men idag var jag där - en hel ledig dag, nästan. Hedpiplärkan var också där, men vi hade inte lika stor tur. Vi såg den, men den är kvick och ställde inte upp på någon fotogafering. Tyvärr har jag ingen egen bild att bjuda på. Men så här ser den ut när en av de mer tursamma fick den i solskenet. Men trots allt var det en upplevelse - det är tredje gången den visar sig i Sverige enligt uppgift. Som förberedelse fick jag i alla fall tillfälle att försöka skilja de mest aktuella piplärkorna åt via foton.

Men En som gjorde allt för att visa upp sig var en svarthakad buskskvätta, eller mer noggrant västlig svarthakad buskskvätta. Den verkade sitta i toppen av varje buske på lämpligt avstånd och betrakta alla skådare som letade efter den och hedpipen.



Hedpiplärkan borde varit i varmare delar - av Amerika. Det borde bli fler fotochanser. Vissa tror att den blir kvar länge.

Morris ser annorlunda ut. Nakenhund är det ju inte riktigt, men med den lurviga päls han hade skaffat sig, var det en dryg match vi gick för att få ner det ludna lurvet till 6 mm. Man kan inte tro att det är så mycket hår på en hund.