Vårdagssol med höstfrost

Alla helgons dag infaller för en gångs skulle på rätt dag, dvs. den 1 november. Annars är den rörlig, från 21/10 till den 6/11. Det är också en förpliktigande helgdag, då katoliker måste gå i mässan. Hmmm, idag firade vi Lilias födelsedag från 13.00 och det gick liksom inte att förena med mässa i Halmstad. Vi får ta skadan igen imorgon. Annars var det ett härligt födelsedagsfirande med en massa sallad samt en "köpetårta" från Stålboms, som omväxling. Det gäller ju att någon gång visa upp ortens specialiteter.

Nu har solen kommit tillbaka med åtminstone vårintensitet. Svaga ostliga vindar och molfri himmel. Men att det är höst vittnar sidensvansarna om. De har säkert varit här en vecka och de förr så prunkande rönnbärsträden har inte många bär kvar när de matfriska bärälskarna gjort sitt. De kan fyllna till av sin bärdiet då alkohol kan bildas då sockret i bären jäser. Detta kan man läsa i Wikipedia, en källa som vi på skolan inte rekommenderar, eftersom vem som helst kan skriva vad som helst när som helst. Ett exempel på opålitligheten skulle ha varit när någon tidning snabbt skulle ha en lista över Doris Lessings romaner och hämtade den från nämnda källa - utan att noga kontrollera. Det skulle då ha funnits någon påhittad titel instoppad med olämpligt ord i. Detta måste vara sant för det har jag läst i en tidning :).

Det står då inget om bärfyllan i Fågelguiden eller Nya Fågelboken. Inte heller Nordens fåglar kan berätta om detta fenomen. Rosenberg, Fåglar i Sverige, som är ganska utförlig och räknar upp en massa bär och annan sidensvansföda, upplyser inte om några alkoholbeteenden. I två franska, lite äldre "praktverk", Oiseaux des Pays dÈurope och Encyclopedie des oiseaux förekommer inga uppgifter om alkohol. Däremot understryker de, liksom Rosenberg, att sidensvansarna äter kvickt och mycket och låter födan snabbt passera tarmkanalen och därigenom bli fröspridare av stora mått. Kan sidensvansarnas påstådda beteende månne vara en anka? Synpunkter välkomnas.



Den stora överraskningen var den lilla fågeln man ofta anar men sällan ser sitta still i solskenet. Den verkar inte trivas bäst i öppna landskap; undevegetationen, i stenmurar etc är dess rätta  element. Men nu kom den flygande och satte sig några meter från oss, Morris och mig. Helt stilla, i solen.


Havet låg där vi lämnade det igår, nu mer stilla än vanligt. Stranden hade fått rätt stora högar av tång och förhoppningsvis kommer det någon sällsynt gäst och slår sig ner. En daggdroppe gnistrade som en liten ädelsten på sitt grässtrå: den hade fångat solen och försökte återge dess sken. Det frusna hade smält och bländdade oss nästan.






Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback