Något piggare vovve
Kortisonbehandlingen har gett vissa resultat. Morris vill gärna gå långt och drar iväg så fort vi kommer ut. Men jag vet hans begränsningar: när vi gått några hundra meter i värmen, är det dags att vända. Och det behövs, för på hemvägen märks hans besvär med utandningen. Han är då ivirig att komma hem till sin egen revirträdgård och lägga sig på ett blåsigt skuggställe. Det känns tryggare nu när jag vet vad han har för begränsningar. Veterinären ringde efter ett par dar och kommer att höra av sig inom några veckor igen för att se om kortisonbehandlingen behöver justeras.
En ICA-påse med Frolic i är han specialist på att slita sönder - en favoritlek, men det får han gärna.
Berthe museum ligger lite söder om Falkenberg, i Slöinge, inte långt från Berthe kvarn. En hel lada fylld med gamla grejer, allt från mjölkberedning och traktorer till min egen barndoms alla prylar.
Men man undrar i sitt stilla sinne om det blir några nya museer av det här slaget i framtiden. Sopsortering och små utrymmen tillåter knappast att man spar på pappersförpackningar, konservburkar och plastemballage - för att inte tala om alla prylar som rensats ut vid varje flytt. Det krävs ju ett större lantbruks alla ut rymmen för att lagra allt som inte längre fyller någon funktion.
Efter att ha provsuttit alla traktorer ville barnbarnen åka vidare till glassfabriken, några hundra meter härifrån. Men först måste mormor betrakta alla kort som alltid intresserat:
Sia glassfabrik har mest andrasorteringsprodukter: glassbyttor med lite spill på, kanske utgångna smaker (Skogsbär fanns inte med på årets glasslista) men kostade 30:- för tio glasspinnar. Men det mest märkliga var att kön till kassan på fem sekunder kunde förlängas med tjugo nya glasskunder - de flesta med kylväskor i beredskap.
Inom kort (kring den 20 juli, har jag hört) ska det vara riktigt gott om vadare vid Morups tånge - om det blir dåligt väder, vill säga. Annars flyger de bara vidare. Veckans besök har hittills resulterat i mindre strandpipare, gulärla och en jättestor ardennerhingst. Den senare vill studera Fågelguiden lite närmare men nöjde sig till slut med att använda min nya skådarstol för att klia sig under käkarna. Den såg lite lömsk ut när jag föreslog att den skulle ansluta sig till de övriga alfahannarna en bit bort.
En silvertärna kämpar med att svälja en lite för stor fisk. Det tog en stund innan den försvunnit ner.
Det stilla porlandet från fontänen till sist, är något vi vant oss vid. I den mån ljud kan svalka ... det är i alla fall vad vi inbillar oss i sommarvärmen.
En ICA-påse med Frolic i är han specialist på att slita sönder - en favoritlek, men det får han gärna.
Berthe museum ligger lite söder om Falkenberg, i Slöinge, inte långt från Berthe kvarn. En hel lada fylld med gamla grejer, allt från mjölkberedning och traktorer till min egen barndoms alla prylar.
Men man undrar i sitt stilla sinne om det blir några nya museer av det här slaget i framtiden. Sopsortering och små utrymmen tillåter knappast att man spar på pappersförpackningar, konservburkar och plastemballage - för att inte tala om alla prylar som rensats ut vid varje flytt. Det krävs ju ett större lantbruks alla ut rymmen för att lagra allt som inte längre fyller någon funktion.
Efter att ha provsuttit alla traktorer ville barnbarnen åka vidare till glassfabriken, några hundra meter härifrån. Men först måste mormor betrakta alla kort som alltid intresserat:
Sia glassfabrik har mest andrasorteringsprodukter: glassbyttor med lite spill på, kanske utgångna smaker (Skogsbär fanns inte med på årets glasslista) men kostade 30:- för tio glasspinnar. Men det mest märkliga var att kön till kassan på fem sekunder kunde förlängas med tjugo nya glasskunder - de flesta med kylväskor i beredskap.
Inom kort (kring den 20 juli, har jag hört) ska det vara riktigt gott om vadare vid Morups tånge - om det blir dåligt väder, vill säga. Annars flyger de bara vidare. Veckans besök har hittills resulterat i mindre strandpipare, gulärla och en jättestor ardennerhingst. Den senare vill studera Fågelguiden lite närmare men nöjde sig till slut med att använda min nya skådarstol för att klia sig under käkarna. Den såg lite lömsk ut när jag föreslog att den skulle ansluta sig till de övriga alfahannarna en bit bort.
En silvertärna kämpar med att svälja en lite för stor fisk. Det tog en stund innan den försvunnit ner.
Det stilla porlandet från fontänen till sist, är något vi vant oss vid. I den mån ljud kan svalka ... det är i alla fall vad vi inbillar oss i sommarvärmen.
Kommentarer
Trackback