Blåmesinvasion
Någon sa att det är blåmesinvasion just nu. Jag kan intyga att kring Galtåsbäcken är det ganska många, ett tjugotal gissar jag. De sitter i lite hövuxna fröställningar och äter frenetiskt. Jag gissar att de flugit långt och att de ska ett stycke till innan de stannar för vintern.
De är vackra att se på med sin "svenska blandning" av bått och gult. Vi går långsamt, Morris och jag. Han fogar sig snällt när jag långa stunder bara blir stående för att utforska grenverket. Och där, där var någonting som inte var en blåmes: en lite sångare. Att det inte var den gäckande taigasångaren framgick strax: inga vingband eller andra kännetecken. Just denna art har varit synlig i Varberg senaste veckan. Senst igår eftermiddag tillbringade jag ett par timmar i Håsten för att spana efter denna vilsekomna fågel. Men det troliga är gransångare. Tyvärr sa den inte ett ljud.
Det tog ett tag innan den satt länge nog för att kameran skulle kunna fokusera.
På stranden gick vi. Nu är det inget hundförbud längre och det gick utmärkta att vandra på det låga vattenståndets frilagda sand. En stenskvätta hoppade omkring och avslöjade sig med sin vita övergump. Men ett par andra småfåglar hade satt sig i vassen. Skulle det vara en raritet? Det var ett par sävsparvar. De har ju ändå bidragit till variationen.
De är vackra att se på med sin "svenska blandning" av bått och gult. Vi går långsamt, Morris och jag. Han fogar sig snällt när jag långa stunder bara blir stående för att utforska grenverket. Och där, där var någonting som inte var en blåmes: en lite sångare. Att det inte var den gäckande taigasångaren framgick strax: inga vingband eller andra kännetecken. Just denna art har varit synlig i Varberg senaste veckan. Senst igår eftermiddag tillbringade jag ett par timmar i Håsten för att spana efter denna vilsekomna fågel. Men det troliga är gransångare. Tyvärr sa den inte ett ljud.
Det tog ett tag innan den satt länge nog för att kameran skulle kunna fokusera.
På stranden gick vi. Nu är det inget hundförbud längre och det gick utmärkta att vandra på det låga vattenståndets frilagda sand. En stenskvätta hoppade omkring och avslöjade sig med sin vita övergump. Men ett par andra småfåglar hade satt sig i vassen. Skulle det vara en raritet? Det var ett par sävsparvar. De har ju ändå bidragit till variationen.
Kommentarer
Trackback