Hans Johansson

Vad vi, eller ialla fall jag, har längtat efter regnet. Men det beror på att åtta tassar rivstartar gång på gång och river upp jorden. Det kalla  och framför allt torra vädret är ingen bra bundsförvant för den som vill ha en fett grön och sjukt fyllig gräsmatta, utan exemlika barfläckar eller vovvarnas ständigt återuppkrafsade hål. Nu är den sjukt tunnsliten och de magra gräsrötterna blottas obarmhärtigt. Fy för denna kalla och torra vår.

 

 

Jo, stor dramatik utspelade sig häromkvällen, när Lilia, hundarna och jag tog en promenad utefter havet. Det finns en liten ... kalla det bro över Galtåsbäcken. Egentligen är det tre långa stenblock och åker  man trehjulig handikappmoped får man ta det försiktigt. Men precis därstenblocken övergår i fast mark, hade det uppstått en hålighet och där körde Lilia med sitt ganska tunga fordon - och välte! En blixtutsänd ängel fick allt att ligga kvar på vägen och inte falla ner i bäcken, men det såg hotande nära ut för den kom kom några meter bakom och inte hann ingripa. Som väl var gjorde hon sig inte illa. Och inte blev hon det minsta rädd - hon är inte helt ovan vid att ramla! Mopeden gick att resa upp och hon kunde sätta sig tillrätta. Ett under att allt inte ....

 

Vitsippor är inte helt vanliga där vi promenerar våra tassar. Men ett härligt bestånd av svalört lyser gult i en glänta. Ja,egentligen är det ingen glänta men det är ju ett fint ord och ger associationer till lite tätare skog med en lite gles plätt, en glänta! Men den tätare skogen har vi passerat i form av ett tre meter högt och kanske trettio meter långt upplag av en före detta tätare skog. Det var ju här det var så mycket kungsfågel för ett par bloggar

sedan.

Namnet svalört har romerskt ursprung. Plinius d.ä. berättar om en svalhona som avhjälpte ungarnas blindhet med saft i från svalörten, som droppades i deras ögon. Örtbladen blir fin spenat om man tar dem tidigt på våren, C-vitaaminrika som de är. Ett annat namn är himmelsvete som kommer av att groddknoppar ibland lossnat och liknar vetekorn där de ligger utspridda.

Emberiza citronella heter den på latin. Citrinella betyder citrongul. Emberizia är en latinisering av ett tyskt ord för den här fågeln. Som den nörd jag är  tycker jag att b:et i Emberizia ätr intressant: samma b som finns i engelskans slumber (slumra) och lamb (lamm), liksom i 1500-talets språkbruk här i Sverige.

Det är inga stora mängder fåglar vid Glommens havsbad. En och annan ängspiplärka har slagit sig ner där - mer om detta senare när jag stämt träff med någon av dessa chicks (inte alltid det lättaste).

Lite längre kan en annan lite fågel skönjas. Med två livliga pudlar som drar åt var sitt håll är det inte så lätt att smyga sig på den lilla fågeln. Men man tar några steg, stannar, låtsas göra något annat och ett tu tre har man kommit tillräckligt nära för att se vad det är på kvisten. En sävsparv! Så har också den anlänt, eller de, för det brukar bli ett par. De sitter på samma kvistar som tidigare år. Alltså är allt vid det vanliga!

Ett litet stycke därifrån känner Silver på vattentemperaturen. Solen värmer, så varför inte?

Så kommer yrhättan Eunice. Hon har inga funderingar på om vattnet är varmt eller kallt - det är bara roligt. Ju genomvåtare man kan bli på några minuter, desto bättre. Silver bedömer situationen mer moget, springer förstås gärna men med sparsmakad iver.

Och över alltihopa svävar en av strändernas skickliga flygare, skrattmåsen, med sin mörka huvudhätta:

Sommaren är inte långt borta nu! Men en påminnelse om att det som gläder mest under den mörka årstiden, kan stå så här fin i slutet av april. Men så har våra grannar gröna fingrar och säkert också hjärtan i matchande kulör - en julros i rabatten är värd all beundran!