Mahler - ett musikgeni
P2 spelar alla Mahlers symfonier under mars månad. Önska i P2 har varit full av lovord och önskningar från denne tonsättares rika produktion: aptiten, nyfikenheten och tonörat har fått upp vittringen (??). Men att låna sitt öra på P2 på deras tider är inte alltid möjligt. Det är då Spotify kommer in som räddaren i nöden. Här blir man sannerligen inte lottlös. Frågan är bara vad man ska välja. För att testa sökte jag på Symfoni nr 5 och fick massor av träffar: det verkar som om alla dirigenter med självaktning spelat in detta verk. När jag räknat samman femton inspelningar gav jag upp; att få med alla är kanske inte meningsfullt. Men visst är det en utmaning att lyssna igenom ett antal och jämföra hur tonbilderna avlöser varandra. Det skulle nästan behövas två pensionärstider för göra en sådan uppgift rättvisa. Några exempel får illustrera
Alain Lombard – Symphony No. 5 in C sharp minor (Death in Venice) - Scherzo
Rafael Kubelik – Symphonie Nr. 5 in Cis Moll: I. Trauermarsch. In gemessenem Schritt. Wie ein Kondukt
Berliner Philharmoniker – Symphony No. 5 in C sharp minor: I. Trauermarsch (In gemessenen Schritt. Streng. Wie ein Kondukt)
Maurice Abravanel – Symphony No. 5, I. Trauermarsch; In Gemessenem Schritt; Streng; Wie Ein Kondukt osv osv ...
Men det är väl så här min skalle funkar: jag får en idé och så ska jag genomföra den på ena eller andra sättet. Det var ju så det gick till när fågelskåderiet drabbade; inget man släpper taget om utan något man kan fördjupa sig i, något som varar länge och som ställer krav på en, som tillåter en och annan utflykt (nästa tordag bär det v till Konserthuset i Helsingborg igen) och som erbjuder kunskaper på olika nivåer.
Idag - och igår - fanns en ringand i Falkenberg. Många såg den. Men när dimman lättat fram på tidiga eftermiddagen och jag placerade miv vid Lövstaviken, var det bara enågra viggar kvar. Och en silltrut.
Det pågår ett forskningsprojekt där ett par GPS-utrustade silltrutar följts ner till Afrika och tillbaka till Östersjön igen. Silltruten har gula ben, är mindre än en havstrut och såvitt jag förstår är detta en sådan.
Strandskatan är redan här i stora skaror. I eftermiddags genljöd stranden av deras gälla skrin.
Ont om mat verkar de ha, där bland insflaken. Det blir lätt kamp om födan.
En symfoni går snabbt förbi när man reidgerar sina bilder. Jag behöver nog inte oroa mig för att inte henna med - med så mycket fågelbilder som passerar datorn.