I skuggan av fotbolls-VM och prinsbröllop
Det känns nästan provocerande att inte kommentera allt som händer i den värld, som utgör den stora ram i vilken vi alla är insatta. Det nyss genomförda bröllopet mellan Victoria och Daniel, fotbolls-VM eller oljekatastrofen i Mexikanska golfen har ju dominerat våra tidningar i veckor och kommer att så göra under överskådlig tid. Men det får klara sig utan mina reflektioner.
Jag nöjer mig med att betrakta det stycke natur som inramas av hundpromenaden. Häromdagen var det lite fler fåglar som kantade vägen. Den allestädes närvarande törnsångaren har jag inte kommit riktigt nära med kameran - i år. Med denna bild får jag vara tillfreds:
Ängspiplärkorna är kvar och trivs uppenbarligen bra i den magra strandvegetationen. Här är en i det par som far omkring lite överallt.
En flock hämplingar (troligen) gick knappast att köra ikapp när vi for från Varberg häromdagen. Den rätt stora flocken höll sig en bit ovanför vägen under flera minuter och den flög fortare än den ca 70 km/h jag höll. Är det inte imponerande? Denna ganska orädda ungfågel borde vara en av dem, det sljsa kring ögat och streckningen tyder på det. Dessutom har den en kraftig näbb.
Var har hunnit med en kortare Danmarksresa - Lilia hittade en "kro" med middag/frukost-upplägg. Så fick vi dessutom se Öresundsbron tillsammans. Det har varit en del uppmärksamhet kring bron i samband med tioårsjubileet.
En flik av Sjaelland fick bli det Danmark vi tog till oss. Förutom det böljande jordbrukslandskapet gick vi runt på kyrkogårdar och kunde konstatera att mycket god ordning rådde där bland gravar och inskrifter.
Det enda som avhöll oss från att stanna ytterligare en natt var de låga sängarna. Inget går ju upp emot den egna sovmöbeln. Dessutom blir man snart mätt på intryck - har det månne med åldern att göra.
Vi hade emellertid bestämt oss för att besöka Louisiana, det berömda konstmuséet strax söder om Helsingör. Andy Warhol och Edvard Munch var huvudattraktionerna. Dessutom finns en mäktig egen dansk tradition av egna konstnärer.
Marilyn Monroe på silk-screen var förvisso ingen nyhet precis men det fäste ändå uppmärksamheten vid henne, inte minst sedan Joyce Carol Oates ganska nyutkomna roman Blonde föreligger: den har också varit diskuterad under några veckor av SR:s Bokcirkeln med Jan Guillou, Åsa Linderborg, Carin Mannheimer och Marie Lundström. Lilia läser den just nu.
Även om konstupplevelsen inte riktigt stod i paritet med förväntningarna, var det ändå en upplevelse att sitta på restaurangens terass med Ven inför ens ögon, Sverige påfallande nära och ett smörrebröd med rostbiff till kaffet och jordgubbsbakelse som efterrätt.
Så kände vi hemlängtan - en skön känsla, full av förväntan och också av tacksamhet för det vi fått vara med om - och att det är så nära hem. Mer behövs egentligen inte för att skapa illusionen av en lyckad semester.
Jag nöjer mig med att betrakta det stycke natur som inramas av hundpromenaden. Häromdagen var det lite fler fåglar som kantade vägen. Den allestädes närvarande törnsångaren har jag inte kommit riktigt nära med kameran - i år. Med denna bild får jag vara tillfreds:
Ängspiplärkorna är kvar och trivs uppenbarligen bra i den magra strandvegetationen. Här är en i det par som far omkring lite överallt.
En flock hämplingar (troligen) gick knappast att köra ikapp när vi for från Varberg häromdagen. Den rätt stora flocken höll sig en bit ovanför vägen under flera minuter och den flög fortare än den ca 70 km/h jag höll. Är det inte imponerande? Denna ganska orädda ungfågel borde vara en av dem, det sljsa kring ögat och streckningen tyder på det. Dessutom har den en kraftig näbb.
Var har hunnit med en kortare Danmarksresa - Lilia hittade en "kro" med middag/frukost-upplägg. Så fick vi dessutom se Öresundsbron tillsammans. Det har varit en del uppmärksamhet kring bron i samband med tioårsjubileet.
En flik av Sjaelland fick bli det Danmark vi tog till oss. Förutom det böljande jordbrukslandskapet gick vi runt på kyrkogårdar och kunde konstatera att mycket god ordning rådde där bland gravar och inskrifter.
Det enda som avhöll oss från att stanna ytterligare en natt var de låga sängarna. Inget går ju upp emot den egna sovmöbeln. Dessutom blir man snart mätt på intryck - har det månne med åldern att göra.
Vi hade emellertid bestämt oss för att besöka Louisiana, det berömda konstmuséet strax söder om Helsingör. Andy Warhol och Edvard Munch var huvudattraktionerna. Dessutom finns en mäktig egen dansk tradition av egna konstnärer.
Marilyn Monroe på silk-screen var förvisso ingen nyhet precis men det fäste ändå uppmärksamheten vid henne, inte minst sedan Joyce Carol Oates ganska nyutkomna roman Blonde föreligger: den har också varit diskuterad under några veckor av SR:s Bokcirkeln med Jan Guillou, Åsa Linderborg, Carin Mannheimer och Marie Lundström. Lilia läser den just nu.
Även om konstupplevelsen inte riktigt stod i paritet med förväntningarna, var det ändå en upplevelse att sitta på restaurangens terass med Ven inför ens ögon, Sverige påfallande nära och ett smörrebröd med rostbiff till kaffet och jordgubbsbakelse som efterrätt.
Så kände vi hemlängtan - en skön känsla, full av förväntan och också av tacksamhet för det vi fått vara med om - och att det är så nära hem. Mer behövs egentligen inte för att skapa illusionen av en lyckad semester.
Kommentarer
Trackback