Hans Johansson

Det blåsiga vädret håller i sig samtidigt som den mildaste vintern någonsin (?) lockar hit flyttfåglarna alldeles för tidigt. Ute på tången är det svårt att stå rak. Morris ställer sig i vinden och öronen står rakt ut, inte olikt ett par måsvingar som får måsen att stå still i luften. Men denna dag är det inte lätt för dem heller att hålla stånd, swissch så har någon trut tappat taget och fått följa med vinden en bra bit baklänges. Det påminner om vindsurfarna i Apelviken, Varberg fast tvärtom. Där ska det gå så fort som möjligt när de parerar stormbyarna iförda vårtvarm dräkt och yllemössa.

Det "nya" objektivet, Canon 70 - 300 mm/4-5,6, som blev mitt på en Traderasuktion för 610:- har jag prövat nu. Det är lätt och ett gott alternativ för semesterbilder. Om det är stöldbegärligt är svårt att säga - en pundare frågar inte efter det om han behöver några hundra - men man behöver inte ta med sig dyrgripen i tid och otid.

Skärpan är väl inte i klass med det andra telet men för vanliga foton duger det.

Massor av strandskator vandrar omkring och kör ner sina långa näbbar i strandängarnas jord för att leta mask.


På hundpromenaden passerar vi en gammal gård som påminner om det lantliga livet för ett antal decennier sedan. Ett och annat redskap står ute sedan lång tid och är delvis överväxt med gräs. Att tiden rusat ifrån den här idyllen är väl uppenbart men skönhetsvärdena kommer att överleva länge än.


I den här delen av Sverige är stenmurar vanliga. Längre tillbaka gjordes de ofta av slanor, säkert gran, men under Gustav III:s tid utgick ett påbud att gärdesgårdar skulle vara gjorda av sten då träna behövdes för andra ändamål. Även kring den här gården finns vackra murar. Om stenar kunde tala ...



Småfåglarna jagar varandra mellan björkarna, tagoxar, blåmesar, gulsparvar och grönfinkar har sattigång sångpaletten.