Hans Johansson

Att jag inte tog chansen att somna på tåget - då var jag så trött, så trött. Försökte läsa ett par uppsatser, jovars, det gick ju, men så är det alltid nån som kanske glömt något rätt avgörande viktigt, som borde varit med, som borde stått där, tydligt, som förutsattes finnas men som inte fanns. Då blir man trött. Men j ag hade ingen lust att åka till Halmstad bara för att sova på tåget. Nej, jag skulle hem och plantera nya blommor i utomhuskrukorna. De måste bli rött, vitt och blått för att hedra de franska lärarna som kommer hit på söndag. Dessutom har jag satt ihop drygt 50 fåglar med små miniatyrbilder, och namn på svenska, engelska och franska. Så får vi se vem som samlar flest kryss.

Gräset börjar faktiskt att märka av sig. Vatten gör underverk. Nu var jag ute sent, gick där och vattnade med min slang under aftonstjärnans skarpa ljus, Venus, som är himlens starkaste ljuspunkt nu när månen är borta. Kollar man faktaavdelningen får man veta att det är närmare 500 grader varmt och atmosfären innehåller en massa koldioxid och svavelsyra. Min längtan får ta sig andra föremål än denna himla kropp (avsiktlig särskrivning).

Tidigare ikväll målade (?) eller snarare strök eller beströk jag utemöblerna med någon vitaktig plastprodukt, vattenlöslig men som ska skydda träet och ge det en djup och skimrande lyster. Så har jag satt i 80 nya fingerkrokar i gardinerna så att de sitter ett par centimeter högre och döljer skenan, Samtidigt såg jag ett par korkade TV-program, varvid jag blev något dummare än förut.

Ett pratprogram med vuxna, eller snarare unga vuxna, dvs 30+ (men det måste ju för sjutton vara lätt medelålders människor) sitta och diskutera huruvida man skulle ha barn eller inte och glädjen med detta. Vad skönt att slippa fundera på sådant!

Nej, nu är klockan närmare ett på natten. Dags att säga god natt.