På tid
Går tiden fortare??? För mindre än en vecka sedan var det också fredag, i alla fall känns det så. Strax är det måndag, vips är det onsdag och innan man vet ordet av är det fredag. Jag har en känsla av att den stackars själen inte hinner ikapp. Kanske borde jag stanna upp och inte göra någonting till dess att kropp och själ hittat varann igen. Och då är min kropp inte mycket att skryta med! Men det kanske är insulinets fel. Eller min lättjas. Anna sa' häromdagen att man äter samma saker dag ut och dag in och ändå tror man att olika saker ska hända. Hon predikar avhållsamhet från kolhydrater, dvs. bröd, potatis, ris, pasta etc. Istället ska man äta annat, vad det nu var. Boken Fettskrämd ska vara något extra i den vägen. jag har lovat att beställa den på Ad libris.
Sen eftermiddag, lusekofta och vindtäta skalet, varm mössa, tjockaste handskarna. Och ändå frös jag. Står det +5 grader borde väl munderingen räcka. Men inte med tilltagande vind där man står i Korshamn (Morups tånge) och betraktar kanske drygt 50 strandskator. En del av dessa står vända mot vinden i en enda lång rad. Ser ut som om leksaksavderlingen var på exkursion på stranden, Svarta ryggar, skarpt vitt och de rödbrandgula näbbarna och benen. Andra har flyguppvisning.
Så hörs det karaktäriskta ljudet av storspovar och åtta kommer flygande i en vid båge in över land. De långa krökta näbbarna avtecknar sig mot himlen. Sammanlagt såg jag tio stycken.
Kylan tvingar hem mig. Lilia har åkt iväg till någon pensionärsträff som hade tårtrally, eller vad det gör en tårta och kom hit. Hon vann första pris, om det var på tårtan vet jag inte men priset bestod i en halv flaska champagne! Det är ett exklusivt fiskeläge vi hamnat i. Jag minns fortfarande bordstomten jag vann på poängpromenaden i höstas. Och det var ändå bara andra pris.
Emily har åkt till David och Johanna i Stockholm. Med buss. Billigare i alla fall. Men en liten incident hade inträffat. När Lilia skulle köra henne till tåget, hade ytterdörren stått öppen ett tag. Morris tog chansen och smet ut. Detta märkte de inte, inte förrän Lilia kom tillbaka tre timmar sedan och Morris satt på utsidan av staketet. Jag hoppas inte några katter fått sätta livet till. Möjligen kan en och annan pudelliknande valp dyka upp frampå.
Ikväll lyckades jag spela in halva Farväl till vapnen (Hemingway). Den lär ska vara självbiografisk. Det är från Ernies avsked från sin älskade och 45 minuter, fram till dess att de möts efter att hon tidigare gjort slut. När hon nu kommer tillbaka för att säga att hon älskar honom, är det för sent. Så går hon långsamt därifrån medan han stel och orörlig står kvar. Nyckelrepliken är tidigare sagd: Säg med en gång när du älskar någon. Det blir snart för sent. Så sant. Det påminner mig om att vi borde fira att det var 40 år sedan vi träffades. Nu finns i alla fall vissa materiella förutsättningar för detta. Och lite mer tårta går väl alltid att få ihop. Fast jag skulle gissa på Laxbutiken. 40 år är ändå 40 år. Tack Hemingway för att du påminde mig.
Sen eftermiddag, lusekofta och vindtäta skalet, varm mössa, tjockaste handskarna. Och ändå frös jag. Står det +5 grader borde väl munderingen räcka. Men inte med tilltagande vind där man står i Korshamn (Morups tånge) och betraktar kanske drygt 50 strandskator. En del av dessa står vända mot vinden i en enda lång rad. Ser ut som om leksaksavderlingen var på exkursion på stranden, Svarta ryggar, skarpt vitt och de rödbrandgula näbbarna och benen. Andra har flyguppvisning.
Så hörs det karaktäriskta ljudet av storspovar och åtta kommer flygande i en vid båge in över land. De långa krökta näbbarna avtecknar sig mot himlen. Sammanlagt såg jag tio stycken.
Kylan tvingar hem mig. Lilia har åkt iväg till någon pensionärsträff som hade tårtrally, eller vad det gör en tårta och kom hit. Hon vann första pris, om det var på tårtan vet jag inte men priset bestod i en halv flaska champagne! Det är ett exklusivt fiskeläge vi hamnat i. Jag minns fortfarande bordstomten jag vann på poängpromenaden i höstas. Och det var ändå bara andra pris.
Emily har åkt till David och Johanna i Stockholm. Med buss. Billigare i alla fall. Men en liten incident hade inträffat. När Lilia skulle köra henne till tåget, hade ytterdörren stått öppen ett tag. Morris tog chansen och smet ut. Detta märkte de inte, inte förrän Lilia kom tillbaka tre timmar sedan och Morris satt på utsidan av staketet. Jag hoppas inte några katter fått sätta livet till. Möjligen kan en och annan pudelliknande valp dyka upp frampå.
Ikväll lyckades jag spela in halva Farväl till vapnen (Hemingway). Den lär ska vara självbiografisk. Det är från Ernies avsked från sin älskade och 45 minuter, fram till dess att de möts efter att hon tidigare gjort slut. När hon nu kommer tillbaka för att säga att hon älskar honom, är det för sent. Så går hon långsamt därifrån medan han stel och orörlig står kvar. Nyckelrepliken är tidigare sagd: Säg med en gång när du älskar någon. Det blir snart för sent. Så sant. Det påminner mig om att vi borde fira att det var 40 år sedan vi träffades. Nu finns i alla fall vissa materiella förutsättningar för detta. Och lite mer tårta går väl alltid att få ihop. Fast jag skulle gissa på Laxbutiken. 40 år är ändå 40 år. Tack Hemingway för att du påminde mig.
Kommentarer
Trackback