Vill du se en stjärna ...
Söndag - en massa löften kanske. Regnet riktade in mig på innesittande och kanske en del läsning eller i vörsta fall rättning. Men det lättade och Morrisvovven fick sitt lystmäte - han fick dra mig ner till stranden, på cykel förstås. Lös och ledig vek han inte en meter från min ficka med Frolic. Påkommando Spring! sprang han till närmaste dyn och tittade uppfordrande på mig och ville att jag skulle hojta: Hit! Och på Hit! satte han av med sanden sprutande kring tassarna för att få sin belöning - Frolic. Men nu får han pyttesmå bitar. Ett lätt regndis letade sig in under kapuschongen, varför ryggen mot havet nästan var en förutsättning. Lite längre fram på stranden anade jag en fågel. Jodå, det var en sillgrissla, som låg alldeles stilla. Vi kom en meter ifrån, Morris kopplad förstås innan fågeln blinkade och flyttade sig en aning.
Jag gissade att den var utmattad, eller sjuk eller skadad. Hem med hunden och tillbaka med något ätbart. Sillgrisslor äter nog helst levande fisk som den fångar genom att simma med sina smala vingar under vattnet. Därför var jag osäker på om crabfish skulle duga - jag vet inte ens om det är fisk eller bara konstprodukter. Men det var det enda huset förmådde. När jag återvände utan Morris gick jag lite närmare och försökte mata pippin men då fick jag ett litet tjuvnyp av den mycket spetsiga näbben. Och så reste den på sig och slog ett antal snabba vingslag för att åter sjunka ned på stranden.
När jag var på Öland häromåret och pratade med fågelhfolk fick jag veta att av de 400 miljoner fåglar som passerar Sverige på väg till varmare vinterkvarter,återkommer endast 100 miljoner. Det är en ansenlig mängd som dukar under. Döda fåglar är inget alldeles ovanligt. Av de tre tretåiga måsarna i Glommens hamn är en oljeskadad och det är väl en tidsfråga innan den dukar under. Vi kan bara hoppas att sillgrisslan hämtar krafter och flyger vidare till Nordnorge eller ännu längre upp.
Just nu ljuder P2:s musik i lurarna. Herbert Blomstedt dirigerar Bruckners symfoni nr 7. Han är 80 i år och har ett digert program. Och så vital han verkar. I intervjun sa han att han inte var färdig! Det var hans drivkraft. Ha, det är precis lika dant för mig. Vid 65 kommer jag inte heller att vara färdig!!! Hm Och rektor Carita säger att jag aldrig får sluta. Varför kan man inte bli yngre, åtminstone under någon del av sitt liv? Men man måste nog bli myt för att få ett näst intill evigt liv. Orion, t.ex. som följer med mig och Morris sena kvällar är ju en sådan figur: NE får undervisa:
Orion är en av de ursprungliga 48 stjärnbilder som beskrevs av Ptolemaios i Almagest. Enligt en myt var Orion en jättelik jägare, son till Poseidon och Euryale. Jaktgudinnan Artemis lurades av sin bror Apollon att döda Orion. När Artemis förstod vad hon gjort och att hon blivit lurad bad hon gudarna att återuppväcka Orion, men Zeus placerade honom i stället på himlen. I vår tid har Gotland fått O. som landskapsstjärnbild och Betelgeuse som landskapsstjärna.
Ja, om man skulle bli stjärnbild, det vore ett spännande steg på karriärstegen. Det hade varit något: Stora björn och lilla hunden, det eviga paret, Ha Ha Ha. Fast de finns visst redan, tror jag. Jag föredrar nog det utlovade eviga livet som vår predikande präst målade ut idag under mässan framför att bli stjärnbild. Sen har jag nog lite svårt för stjärnbilder eftersom det är ibland miljoner ljusår mellan de ingående stärnorna. Har man minsta krav på närhet så skulle det funka shit.
Oj, bäst att säga godnatt medan det går. Snart nog är det god morgon. Godnatt på dig, och på dig.
Jag gissade att den var utmattad, eller sjuk eller skadad. Hem med hunden och tillbaka med något ätbart. Sillgrisslor äter nog helst levande fisk som den fångar genom att simma med sina smala vingar under vattnet. Därför var jag osäker på om crabfish skulle duga - jag vet inte ens om det är fisk eller bara konstprodukter. Men det var det enda huset förmådde. När jag återvände utan Morris gick jag lite närmare och försökte mata pippin men då fick jag ett litet tjuvnyp av den mycket spetsiga näbben. Och så reste den på sig och slog ett antal snabba vingslag för att åter sjunka ned på stranden.
När jag var på Öland häromåret och pratade med fågel
Just nu ljuder P2:s musik i lurarna. Herbert Blomstedt dirigerar Bruckners symfoni nr 7. Han är 80 i år och har ett digert program. Och så vital han verkar. I intervjun sa han att han inte var färdig! Det var hans drivkraft. Ha, det är precis lika dant för mig. Vid 65 kommer jag inte heller att vara färdig!!! Hm Och rektor Carita säger att jag aldrig får sluta. Varför kan man inte bli yngre, åtminstone under någon del av sitt liv? Men man måste nog bli myt för att få ett näst intill evigt liv. Orion, t.ex. som följer med mig och Morris sena kvällar är ju en sådan figur: NE får undervisa:
Orion är en av de ursprungliga 48 stjärnbilder som beskrevs av Ptolemaios i Almagest. Enligt en myt var Orion en jättelik jägare, son till Poseidon och Euryale. Jaktgudinnan Artemis lurades av sin bror Apollon att döda Orion. När Artemis förstod vad hon gjort och att hon blivit lurad bad hon gudarna att återuppväcka Orion, men Zeus placerade honom i stället på himlen. I vår tid har Gotland fått O. som landskapsstjärnbild och Betelgeuse som landskapsstjärna.
Ja, om man skulle bli stjärnbild, det vore ett spännande steg på karriärstegen. Det hade varit något: Stora björn och lilla hunden, det eviga paret, Ha Ha Ha. Fast de finns visst redan, tror jag. Jag föredrar nog det utlovade eviga livet som vår predikande präst målade ut idag under mässan framför att bli stjärnbild. Sen har jag nog lite svårt för stjärnbilder eftersom det är ibland miljoner ljusår mellan de ingående stärnorna. Har man minsta krav på närhet så skulle det funka shit.
Oj, bäst att säga godnatt medan det går. Snart nog är det god morgon. Godnatt på dig, och på dig.
Kommentarer
Trackback