Livet - en skola eller vad jag kan lära mig om fåglar
Denna dag blev helgad åt elevarbeten. Dvs. när jag slarvat bort det mesta av den på att gör iordning i köket, ta en långpromenad med Morris, ställa mig med tuben och kameran vid Glumsten en timme och leta på nätet efter eventuella telekonvertrar till min Canon, sitter jag nu här och bildar mig med elevernas produktioner: I-search om tre ord, historiearbeten, bokrecensioner och filmditon. Som väl är är det inget intressant på TV. Om nu eleverna skriver 1200 sidor, ökar de eller minskar de bruttonationalprodukten? Ja, det går åt lite papper och trycksvärta, men det sänker ju min timpeng ganska avsevärt. Fast jag får ju varken mer eller mindre i lön om jag låter dem göra altt detta eller inte. Fast jag tror starkt på att de blir bättre i alla avseenden genom att slita med den här sortens uppgifter.
En ganska säker storskarv
Tjusningen med skådandet ligger bl.a. i att försöka artbetsämma det man i en blink ser pila iväg. Får man en bild av fågeln, om än aldrig så oskarp, kan man med datorns hjälp förstora, öka skärpan och kontrasten och så hitta den avgörande pusselbiten. Men med mina 2½ år i skådarbranschen är det säkrast att hålla en låg profil och inte vara alltför tvärsäker. Det är lätt att förbise något karaktäristiskt drag.
Troligen en tretåig mås (gul näbb, gråsvart halvmåne vid örat, rent vit vingbakkant)
Hustrun har dr Phil som terapi men det lockar inte. Jag brukar inte spöa min fru eller fylla alla lediga utrymmen med vådan av min köpångest eller tömma mina barns bankböcker. Och hon är inte ute och ränner med andra karlar vad jag vet. Så dr Phil är blir inget pill, för mig.
Istället var hustrun och jag vid Glumsten i skymningen och beundrade dånet från den bedarrande stormen. Nu presterade den bara 14 sekundmeter eller så, men det räckte för att vi skulle behöva vira halsdukarna tätare, dra åt kapuschongerna och knäppa alla knappar och blixtlås. Endast Morrisvovven är oberörd av lite blåsten i sin långa päls. Men vänta bara tills han är nyklippt, då är det bara nosen som sticker ut genom dörren och sedan får man fösa ut honom på kissespåret.
Stenar som smycken - ett Eldorado (Candide) för stensamlaren, minst 58 miljoner färger.
Det är något särskilt med det blåa, dvs det tilltagande skymningsljuset med ett dånande hav i förgrunden, ett allt svartare blått i bakgrunden och så en absolut full måne, dvs fullmåne i öster. En ensam storskarv trotsar vindarna och far över huvudena på oss. Detta är oslagbart. En sådan lycka att vi hamnade här! Mitt i vintern, mitt i stormen, mitt i livet, höll jag på att säga, fast det inte riktigt är sant. Men det känns så. Naturen föryngrar, ger ny energi och lust att leva. Och så kan man få en liter röd mjölk (till kaffet) på Konsum till på köpet. Det är livskvalitet.
En ganska säker storskarv
Tjusningen med skådandet ligger bl.a. i att försöka artbetsämma det man i en blink ser pila iväg. Får man en bild av fågeln, om än aldrig så oskarp, kan man med datorns hjälp förstora, öka skärpan och kontrasten och så hitta den avgörande pusselbiten. Men med mina 2½ år i skådarbranschen är det säkrast att hålla en låg profil och inte vara alltför tvärsäker. Det är lätt att förbise något karaktäristiskt drag.
Troligen en tretåig mås (gul näbb, gråsvart halvmåne vid örat, rent vit vingbakkant)
Hustrun har dr Phil som terapi men det lockar inte. Jag brukar inte spöa min fru eller fylla alla lediga utrymmen med vådan av min köpångest eller tömma mina barns bankböcker. Och hon är inte ute och ränner med andra karlar vad jag vet. Så dr Phil är blir inget pill, för mig.
Istället var hustrun och jag vid Glumsten i skymningen och beundrade dånet från den bedarrande stormen. Nu presterade den bara 14 sekundmeter eller så, men det räckte för att vi skulle behöva vira halsdukarna tätare, dra åt kapuschongerna och knäppa alla knappar och blixtlås. Endast Morrisvovven är oberörd av lite blåsten i sin långa päls. Men vänta bara tills han är nyklippt, då är det bara nosen som sticker ut genom dörren och sedan får man fösa ut honom på kissespåret.
Stenar som smycken - ett Eldorado (Candide) för stensamlaren, minst 58 miljoner färger.
Det är något särskilt med det blåa, dvs det tilltagande skymningsljuset med ett dånande hav i förgrunden, ett allt svartare blått i bakgrunden och så en absolut full måne, dvs fullmåne i öster. En ensam storskarv trotsar vindarna och far över huvudena på oss. Detta är oslagbart. En sådan lycka att vi hamnade här! Mitt i vintern, mitt i stormen, mitt i livet, höll jag på att säga, fast det inte riktigt är sant. Men det känns så. Naturen föryngrar, ger ny energi och lust att leva. Och så kan man få en liter röd mjölk (till kaffet) på Konsum till på köpet. Det är livskvalitet.
Kommentarer
Trackback