Får det vara en sallad?
Egentligen gillar jag inte mitt i natten längre - man är så sömning. Men i många många år körde jag taxi, ganska ofta på fredag eller lördagnätter och så här dags, strax före 01.00, började rushen. Det var riktigt roligt. Kors och tvärs genom hela göteborgsområdet for man, man ägde, heter det numer när man trivs, men jag menar också känslan av att äga sta'n, att vara ett med den. Och först framåt fyra, halv fem, när det värsta bruset lagt sig och anropen på taxiradaion börjat tona av, var det dags att vända nosen hemåt. Det är otroligt att man orkade. Nu har jag inte kört på tre kvarts år och har dessutom förlagt min speciella legitimation. I värsta fall får jag skriva till Vägverket och få en ny.
De nya matvanorna känns i alla fall nyttiga även om de inte omdelbart medför att man tappar kilon på
viktväktarvis. Men att ha alla dessa grönsaker till hands är klokt. Det får fort att snittsa till en portion och det är gott och magert. Kan det bli bättre. En hel massa konserver blir det också. Idag kom middagstallriken att besta å av 1 tomat, gröna konserverade ärter (nostalgi, så såg ärterna ut när jag var barn)gurka och sallad, strimlad paprika i burk (2½ l burk - ha, kan man ha en guldfisk i efteråt!). Så kom en hög räkor och crabfish på tallriken, majs och fetaost, ananasbitar hör alltid till, några peperoni och lite oliver. Några stänk med salladsdressing toppar anrättningen. En vacker dag får jag väl räkna kalorier, men det får vänta.
Inledningen till ett lov är alltid lovande (löftesrikt hade varit mindre vitsigt). Allt man ska hinna med, det går faktiskt att uppamma ett slags iver mitt i utmattningen. Så har jag denna fredagskväll läst alla hittills inmailade övningar på nationella provet och skickat lite preliminära kommentarer. Man är väl inte klok! Men det mest intressanta i tillvaron är inte att stirra på en TV eller något likvärdigt, det är faktiskt att få andra att lyckas. När de inte riktigt gör det, kan jag känna ett stygn av sorg och fundera över vilken roll jag spelade i detta - var jag inte tilräcklig tydlig, eller försvann en och annan instruktion på vägen. Troligast så.
De lär sig nog bäst av sina misstag ändå.
Morris har somnat på min nya ylletröja. Den är en norsk lusekofta, den varmaste jag haft någon gång. Nu ligger han på den med sin tunna päls. Han h ar just genomlevt en förskräcklig - eller underbar, svårt att veta - dröm. Ett uppjagat gnyende och ryckning i benen skvallrade om vilka häftiga kapplöpningar han genomförde.
Jut nu är det ca 11 grader kallt ute. Spisen har brunnit ut men ännu finns den sköna brasvärmen kvar i stora delar av huset. Imorgon, eller senare idag, ska jag försöka få ordning på mina två kubikmeter ved att stapla upp. God natt, då.
De nya matvanorna känns i alla fall nyttiga även om de inte omdelbart medför att man tappar kilon på
viktväktarvis. Men att ha alla dessa grönsaker till hands är klokt. Det får fort att snittsa till en portion och det är gott och magert. Kan det bli bättre. En hel massa konserver blir det också. Idag kom middagstallriken att besta å av 1 tomat, gröna konserverade ärter (nostalgi, så såg ärterna ut när jag var barn)gurka och sallad, strimlad paprika i burk (2½ l burk - ha, kan man ha en guldfisk i efteråt!). Så kom en hög räkor och crabfish på tallriken, majs och fetaost, ananasbitar hör alltid till, några peperoni och lite oliver. Några stänk med salladsdressing toppar anrättningen. En vacker dag får jag väl räkna kalorier, men det får vänta.
Inledningen till ett lov är alltid lovande (löftesrikt hade varit mindre vitsigt). Allt man ska hinna med, det går faktiskt att uppamma ett slags iver mitt i utmattningen. Så har jag denna fredagskväll läst alla hittills inmailade övningar på nationella provet och skickat lite preliminära kommentarer. Man är väl inte klok! Men det mest intressanta i tillvaron är inte att stirra på en TV eller något likvärdigt, det är faktiskt att få andra att lyckas. När de inte riktigt gör det, kan jag känna ett stygn av sorg och fundera över vilken roll jag spelade i detta - var jag inte tilräcklig tydlig, eller försvann en och annan instruktion på vägen. Troligast så.
De lär sig nog bäst av sina misstag ändå.
Morris har somnat på min nya ylletröja. Den är en norsk lusekofta, den varmaste jag haft någon gång. Nu ligger han på den med sin tunna päls. Han h ar just genomlevt en förskräcklig - eller underbar, svårt att veta - dröm. Ett uppjagat gnyende och ryckning i benen skvallrade om vilka häftiga kapplöpningar han genomförde.
Jut nu är det ca 11 grader kallt ute. Spisen har brunnit ut men ännu finns den sköna brasvärmen kvar i stora delar av huset. Imorgon, eller senare idag, ska jag försöka få ordning på mina två kubikmeter ved att stapla upp. God natt, då.
Kommentarer
Trackback