Mongolpiplärka
Märkligheterna i fågelvärlden fortsätter. När det är ganska fattigt på fåglar kring våra stränder, dyker den upp, den vilsegångna eller felflugna lilla fågeln. Mongolpiplärka räknas till de mycket sällsynta fåglarna, en trestjärnig raritet, med något eller högst några fynd per decennium. Den finns nu vid Apelviken sedan ett par dagar och dit begav jag mig.
Genast var den synlig - alla ca 20 skådare följde intensivt den lilla fågelns förehavanden. Plötsligt flög den iväg och öandade en bit bort i högt gräs. Alla fembenta skyndade efter med två ben i marken och tre spretande rakt ut från alla tubkikare, kamerastativ och vad det nu kunde vara. Så kunde vi se den igen.
- Den går hitom den långa plastflaskan, strax intill det röda locket ... oj, nu försvann den bakom stenarna.
Ja, så låter det i skådarkretsar. Stranden är åräglad av stormarnas efterlämnade skräp. Men för oss blev det betydligt lättare att beskriva en plats på stranden med hjälp av ilandblåsta prylar.
Tre timmar var jag där, så länge höll jacka och byxor kylan på utsidan. Sedan började det råa vädret bli kännbart.
Men vid sex, sju tillfällen var den lilla fågeln igång och lät sig ses och fotograferas. Om man ändå hade ... men jag får vara nöjd med det objektiv jag har, det böev några bilder där man kan urskilja varelsen även om bilderna är tagna på relativt stort avstånd.
Jag lyckades fånga den under en kortare förflyttning där den far fram genom luften i vida bågar. Kameran är mycket snabbare än vad jag skulle kunna vara.
Bästa bilden hittar du här om du klickar:sdff Så ser den alltså ut. Kanske jag återvänder imorgon och hoppas på bättre fototur.
Genast var den synlig - alla ca 20 skådare följde intensivt den lilla fågelns förehavanden. Plötsligt flög den iväg och öandade en bit bort i högt gräs. Alla fembenta skyndade efter med två ben i marken och tre spretande rakt ut från alla tubkikare, kamerastativ och vad det nu kunde vara. Så kunde vi se den igen.
- Den går hitom den långa plastflaskan, strax intill det röda locket ... oj, nu försvann den bakom stenarna.
Ja, så låter det i skådarkretsar. Stranden är åräglad av stormarnas efterlämnade skräp. Men för oss blev det betydligt lättare att beskriva en plats på stranden med hjälp av ilandblåsta prylar.
Tre timmar var jag där, så länge höll jacka och byxor kylan på utsidan. Sedan började det råa vädret bli kännbart.
Men vid sex, sju tillfällen var den lilla fågeln igång och lät sig ses och fotograferas. Om man ändå hade ... men jag får vara nöjd med det objektiv jag har, det böev några bilder där man kan urskilja varelsen även om bilderna är tagna på relativt stort avstånd.
Jag lyckades fånga den under en kortare förflyttning där den far fram genom luften i vida bågar. Kameran är mycket snabbare än vad jag skulle kunna vara.
Bästa bilden hittar du här om du klickar:sdff Så ser den alltså ut. Kanske jag återvänder imorgon och hoppas på bättre fototur.
Kommentarer
Trackback