Hu vad det blåser
David och Johanna har varit här ett par dar. Det är sällsynta besök, men mycket kära. Idag ska de åka tillbaka till Stockholm.
Nu lyser solen. Jag har precis varit ute i Morrisvovven. I fickan har jag småbitar av en rökt korv. Det är vovvens lycka. Vi gick längs med strandkanten och Morris fick springa lös. Men på varje kommando -Hit! kommer han som en svart blixt över sanddynerna och puffar på min ficka - och får sin belöning. Detta är det absolut mest roliga han vet, tror jag.
Vinden är stark idag, rakt västlig. Det betyder att det finns goda chanser att se lite roliga fåglar som kommer inblåsande mot kusten. Det ska stark vind till för att blåsa bort tungsinne och nyårsångest. Det funkar i alla fall medan man står mitt i blåsten, hör havet dåna och ser några måsar i halsbrytande akrobatnummer trixa i vinden. Men nu lyser solen starkt och jag måste ut igen.
Vi Glumsten låg vinden och havet på hårt. Vågorna bröts i skum, som likt harpaltar skuttade över stradstenarna. Solen lyste. Enda nackdelen var att kikarnas linser belades med saltstänk och försvårade skådandet. Ett par havssulor, en alkekung och en stormfågel blev dagens skörd. Dessutom förekom ejder, storskarv och gräsand.Det är som om blåsten och friheten utomhus har en läkande och helande effekt. Ett par fotoskådare dök upp och intressant samtal uppstod om fördelen med den eller den Canonmodellen. En annan fotoskådare hade en likadan 12x Canon som jag men hade försett den med en telekonverter som ökade den optiska zoomen från 12x till 18x. Det kunde vara en lösning.
Nu lyser solen. Jag har precis varit ute i Morrisvovven. I fickan har jag småbitar av en rökt korv. Det är vovvens lycka. Vi gick längs med strandkanten och Morris fick springa lös. Men på varje kommando -Hit! kommer han som en svart blixt över sanddynerna och puffar på min ficka - och får sin belöning. Detta är det absolut mest roliga han vet, tror jag.
Vinden är stark idag, rakt västlig. Det betyder att det finns goda chanser att se lite roliga fåglar som kommer inblåsande mot kusten. Det ska stark vind till för att blåsa bort tungsinne och nyårsångest. Det funkar i alla fall medan man står mitt i blåsten, hör havet dåna och ser några måsar i halsbrytande akrobatnummer trixa i vinden. Men nu lyser solen starkt och jag måste ut igen.
Vi Glumsten låg vinden och havet på hårt. Vågorna bröts i skum, som likt harpaltar skuttade över stradstenarna. Solen lyste. Enda nackdelen var att kikarnas linser belades med saltstänk och försvårade skådandet. Ett par havssulor, en alkekung och en stormfågel blev dagens skörd. Dessutom förekom ejder, storskarv och gräsand.Det är som om blåsten och friheten utomhus har en läkande och helande effekt. Ett par fotoskådare dök upp och intressant samtal uppstod om fördelen med den eller den Canonmodellen. En annan fotoskådare hade en likadan 12x Canon som jag men hade försett den med en telekonverter som ökade den optiska zoomen från 12x till 18x. Det kunde vara en lösning.
Kommentarer
Trackback