70 - så är det bara
Nu har jag fyllt år och det var omåttligt trevligt. Om tiden före kalaset mest var en vånda för hur allt skulle hinnas med, blev själva tillställningen så trösterikt balsamisk för mig, alla barn och barnbarn, många riktigt goda vänner som vi känt i decennier och glada tillrop från omkringboende som hört de eggande tonerna i "Ja må han leva " med flera dängor från Anders Brogrens dragspel.
Och nu är det efteråt, tanken man umgicks med: "Tänk om det ändå vore efteråt". Döttrarna Anna och Emily tröstade och sa att jag inte skulle oroa mig. Och inte behövde jag det. Jag hade visserligen dammsugit och så men ett par kvadratmeter smörgåstårta och högt prisade prinsesstårtor framställdes i Emilys kök. Välsignade barn! Johannas chokladpinnar - mums! Och nu har jag säkert glömt en massa begåvade inslag på kalasbordet - men vid denna ålder är sådant inte bara möjligt utan rentav förväntat.
Uppvaktning av alla de slag. Jag kommer att bli ganska kunnig på Winston Churchill - Liljegrens nya samt en om retorikern och talaren Churchill - högtidsstunder väntar! Kaptensgårdar i våra gamla hemtrakter, Släp. Vallda och Onsala blir spännande återseenden - och nyheter.
Och Per Olof Enquists senaste roman Liknelseboken. Love!
Hannu hade bidragit med sin konstnärliga begåvning och gjort denna stilstudie över skärfläckan. Dessutom hade han gjort en tavla med en av dessa fåglar, som vi varje år ser häcka vid Morups tånge:
David och Johanna hade rest längst - från Bromma - med Alexander och lilla Betty.
En del kusiner finner varandra genast på morfars/farfars födelsedag. Här är ett lyckat exempel: Jakob och ettåringen Betty.
Så kalas borde man ha oftare, eller hur. Släkten behöver dessa ljuspunkter för att hålla ihop, särskilt som alla inte bor så nära varandra.
De minsta barnbarnen vill gärna spela huvudrollen - dessutom mitt bland alla släktingar som man inte får träffa så ofta i Bromma.
Emily fick äntligen en möjlighet att koppla av tillsammans med Peter och istället njuta av vad hon haft huvudansvaret för.
Peter och Helena tillsammans med dottern Elina kommer snart att fira sonen Jakobs "grundentexamen". Det är väl så nära realexamen man kan komma, när man för 55 år sedan lämnade Östra real med den grå mössan på huvudet. Vi får se vilka attribut som gäller för årets upplaga.
Birgitta, Engelbert och "morbror" Hasse har avhandlat någon gemensam angelägenhet. Det är märkligt vad vissa epitet bitit sig fast: Hasse måste nästan ha "morbror" framför sitt namn för att det ska kännas rätt. Men det är väl så att det är barnens prespektiv som bitit sig fast.
Kommentarer
Trackback