Konsten att ta det lugnt

Det har blåst havsfågelvindar över Glumsten de sista dagarna. Det betyder västliga, helst sydvästliga, vindar. Och då står den långa raden med förväntansfulla skådare i en sned rad för att eventuellt få en gnutta lä i skydd bakom skådarboden. Det är ofta hög stämning och en vänlig atmosfär och man hjälper varandra gärna. Om någon ser något intressant, sprids det i gruppen. Men de båda gånger jag var där, för all del inte så länge, hände inte så mycket i kikarna - inget ovanligt egentligen.
 
Därför tog jag min tillflykt till Morups tånge och slog mig ner i den hopfällbara regissörsstolen,fällde upp kapuschongen och hade det rätt skönt. Stolsryggen tog emot de lite kyliga vindarna och med kameran i knät var det bara att invänta anstormningen av fotoobjekt. 
 
 
Nu är det mycket "ungdom" på stränderna, dvs. ungfåglar. De har svarta fläckar på bröstet medan föräldrarna ståtar med svart teckning där. Men de har redan återvänt under juli och augusti medan "ungdomarna" får ta sig söderut på egen hand under september - oktober. Söderut betyder Västafrika eller sydvästra Europa, beroende på vilken ras de tillhör. 
 
Unga spovsnäppor är ungefär lika stora och har liknande näbblängd och - krökning men inga svarta fläckar på bröstet. Båda sorterna gick i samma flock några meter ifrån mig, flög ibland upp en sväng men brukade återvända till de ryggradslösa djuren de festar på.
 
När man vant sig vid skillnaderna, är det inte så svårt att skilja dem åt. Det är ju detta som är fågelskådandets lockelse, att avgöra ålder, eventuellt kön när man väl har skiljt den ena arten från den andra. Nördigt, eller hur?
Men de för med sig en hälsning från Sibiriens ishavskust och det tycker jag är en mycket spännande skäl till att försöka bekanta sig med spovsnäppan rejält. De flesta ska också till Afrika och bevärdigar Korshamn med sin närvaro - är inte det intressant?.
 
En pippi som något liknar spovsnäppan är småsnäppan - dock påtagligt mindre. Även  här verkar föräldragenerationen ha rest i förväg, för det knappa halvdussin jag kunde betrakta, hade alla de juvenila fåglarnas vitaktiga inslag i ansiktet och inte de adulta fåglarnas mer rödaktiga teckning. Kvickt rusade de omkring och letade matnyttiga saker.
 
Men plötsligt lyfter alla fåglar och strax syns en pilgrimsfalk - ock utan att anfalla någon och den satte sig på strand något hundratal meter bort. Det verkar vara en ungfågel det också med sin lite bruanktiga dräkt.
Så lägrar sig lugnet igen, pilgrimsfalken far på annat håll och snart är det ivriga pickandet på stranden igång
 
igen. Några större strandpipare finns också i den gemensamma flocken. De har ännu "tonårrsgarderoben" på sig med svart näbb och lite enklare teckningar på huvudet. Men de visar generöst både rygg och undersida.
 
 
En ung skrattmås har också funnit behag i sörjan på stranden - man hoppas att något ryggradslöst ska falla i smaken. Annars får skrattmåsarna sällan vara med i bloggen - kanske för att den är så vanlig. 
 
Utanför går ett större fartyg förbi i den hårda vinden. Ett av flottans fartyg har stannat till - ankrat? Det ligger alldeles still ganska lång tid. Ovanligt med militär närvaro i våra vatten.
 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback