Samling runt fågelbordet

Fågelbordsmatning är något som är aktuellt just nu - om man inte låter det vara lika aktuellt året om. Det har sina fördelar. Ordet 'fågelbord' har verkligen satt sig i språket. Fågelhus borde det väl heta men jag tror den benämningen har svårt att vinna gehör.
 
Vårt fågelhus har jag fyllt med solrosfrön åtsklliiga gånger redan och nu ger det utdelning. Det svirrar av småfåglar dagarna i ända men  även råkor, kråkor, kajor och skator visa sitt intresse. Genom att sätta ett skyddsnät över det hela, kommer de stora fåglarna inte åt. Orättvist kanske men det är svårt att utfodra ett par hundra kråkfåglar också.
 
Talgoxarna är inte så många men desto flitigare. Vi räknar dem som hyresgäster eftersom de tog in på "holk-tellet" under häckningen. De fåglar som är riktigt vanliga och man ofta ser, riskerar att bli delvis okända eftersom man inte alltid sätter sig in i hela beteenderepertoaren. I Staffan Ulfstrands (prof em) bok Fågelliv finns en ca 15 s lång innehållsrik uppsats om talgoxar och en hel del forskning om dessa fåglar. Intressant läsning!
 
De mest vanliga gästerna är gråsparv, talgoxe, grönfink och blåmes. Om blåmesen finns en motsvarande uppsats hos Ulfstrand. Att studera fåglarna vid fågelbordet kan bli en mycket lärorik syssla - om man ger sig tid att gå lite djupare i texterna än att nöja sig merd de vanliga fågelguiderna.
Blåmes med snabba vingslag: 1/250 sekund räcker inte för att skapa en skarp bild. 
 
Fågelforskning är mycket intressnt att läsa om. Ständiga överraskningar över oväntade beteenden kantar läsningen.
 
De flesta fåglar vid fågelbordet får vi se vintern igenom men några är förmodligen på flytt söderut. Steglits har varit en återkommande gäst både vår och höst och det beror säkert på att de minns var de blev utspisade.
 
 
Än så länge har det bara varit någon enda men den har dykt upp några dar i rad. En bofink har visat samma återkommande mönster och det ska bli intressant att se hur länge den stannar - eller om den rent av övervintrar här? 
 
Detsamma gäller även bergfinken, som hittills har dykt upp i ett exemplar. För ett par veckor sedan såg jag stora flockar med bergfink men också bofink på väg söderut.
 
Grönfinken kommer i stora flockar och drygar ut kalasandet på nypon från vresrosorna med lite feta fröer.
Ofta har de rester kvar i ansiktet efter nyponfrossandet. Den blir nog säkert kvar i vinter.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback