Hans Johansson

Ett antal telefoner har legat i det privata telefonmuseet - inte för att de varit vackra, praktiska eller speciella på något sätt, nej, bara för att "sådana saker slänger man inte". Den första telefonen jag skaffade, 80-tal eller 90-t. l? Det var på den tiden då ett samtal kostade sex à sju kronor i minuten. Att en telefon kunde innehålla en kamera kom långt senare. Vad telefoner kan idag det vet jag inte, det går knappt att hålla reda på, så snabbt går

utvecklingen.

Men för mig har det funnits ett enda krav - att telefonen skulle kunna hantera BMS, dvs. Bird Message Service. För fågelskådare är det en självklarhet men för andra kan det vara bra med en liten genomgång. Om någon upptäcker en rostgumpsvala, som hände idag vid Källstorps våtmark i Falkenberg, kan denne någon rapportera fyndet i sin telefon och så kommer det ut till alla dem som anslutna till tjänsten. Detta resulterar ofta i s.k. drag, som innebär att folk åker omgående ganska många mil för att se rariteten. Men om jag planerade att skåda fågeln imorgon, behöver jag veta om den är kvar.Sådant hålls också reda på och det sista som rörde denna rostgump var, att den tagit höjd och försvunnit. Återstår att se vad som rapporterar imorgon.

Mina tidigare två telefoner klarade detta - men inte utan hjälp från kunniga yngre människor. Men det funkade även för mig - ända till för ett par tre dar sedan, då telefonen låg på golvet - stendöd. Diverse olika grepp företogs för att få den att verka skendöd, men icke. Då ringer man sitt försäkringsbolag och frågar vad man ska göra och fem minuter senare får man klart för sig att man får en grundplåt till en ny telefon. och istället gör att resa runt med sin elektriska cykel eller sin buss eller be något barn offra timmar för den stackars fadren, så lyfter manluren och får kontakt med Apple. På några ögonblick har beställningen genomförts och redan nästa dag kommer en budbil med expressförsändelsen. Och nu har jag laddat ner en gratisapp med BMS-funktionen. Fem minuter tog det att fåin de första rapporterna. Det tycker jag är bra.

Det ska sägas att jag inte valde den allra senaste iPhonen, jag får nöja mig med en äldre modell. Men den får duga, även om det inte går att koppla teleobjektiv till den inbyggda kameran. Men kameror hade jag redan.

Finessen med denna telefon är att alla appar jag har till min iPod även går att använda i telefonen. Så nu finns där minst en utmärkt och några mindre utmärkta fågelböcker i telefonen, ett antal engelska lexikon, ett latinskt lexikon, Homeros' och Shakespeares samlade verk, en kompass, Bibeln, Google Earth och Facebook. Om man behöver stämma sin gitarr underlättar det att det också finns en litet piano. Dessutom finns en radiodel och givetvis Spotify. Några appar med celesta fenomen (Star Walk) finns med, Bibeln och ett par katolska appar kompletterar helheten i denna allomfattande telefon. Jag inser att det blir snärjigt att vara pensionär om man ska utnyttja allt det bara telefonen klarar av.

Illusionen att man är nåbar överallt och när som helst fungerar. Men när man är bortkopplade från det allomfattande arbetet, som varit ens självklara nav i tillvaron under så många år, hjälper det inte stort med aldrig så många kommunikationsfinesser eller Facebookvänner - det går svalgstora klyftor mellan generationerna och det är sällsynt med överbryggningar. Den påse ärtor hade kanske ändå inte varit så dumt - duvorna kommer, var så säker. Men en fördel har den allomfattande telefonen - den tar ingen plats!