Kungsfågel, steglits och stare

En gräsand kommer på snabba vingar, sänker sig ned över Galtåsbäcken, kanske för att leta efter sin maka. Men han ser henne inte och påbörjar ett nytt, ganska omfattande varv och kommer tillbaka i samma bana somförra gången. Han går metodiskt till väga och verkar ta ställning till alla naturens kännetecken. Och nu lyckas han, hittar sin hona och landar i bäckvattnet och döljs till sist av vegetationen. En ny kärleksrelation kommer i sinom tid att avsätta sina spår - nu är det vår :)
Pudlarna och jag fortsätter mot ängen. De får bli lösa och springa av sig sin inneboende rörelselusta. Det blir en snabb runda, ett par varv, från mig och längs en nästan osynlig stig i fjolårsgräset, fram till närmaste stenmuren och tomtgränsen till sommarstugorna och så tillbaka. Stoppar jag handen i fickan är de säkra på att få belöning i Frolicform.
Så hittar vi en lämplig pinne att kasta och så sätter klappjakten igång igen. Det gäller att kasta så att båda hundarna får samma chanser. Den tidigare något långsamma Silver har erövrat snabbhet och styrka och vinner pinnejakten väl så ofta som Eunice.
Men timmerupplaget är sig inte riktigt likt idag. En hop riktigt små fåglar pilar snabbt ut och in mellan de upplagda stammarna. Det är kungsfågel, riktigt många. Jag står en stund och betraktar skådespelet, vänder hem och återvänder med kamera och utan hundar.
Det blir drygt 400 kort men jag offrar 370 ungefär. Överallt är de. Jag gissar på 25 men det kan lika gärna vara  
dubbelt så många. I vissa lägen ser man mängder av små flugor som surrar in emellan grenverket. Där har vi alltså orsaken till att de håller sig här.
Det jag är på jakt efter är en brandkronad kungsfågel men ingen sådan syns. Man får vara nöjd ändå över fyndet. Troligen har de anlängt i går eller i natt med de kraftiga sydvindarna och är duktigt hungriga. De verkar inte rädda heller - jag kan komma dem ganska nära. Men det är nog ett karaktärsdrag.Fågelguiden använder ordet "tillitsfulla" om dem.
Ett par nya steglitser har gästat lunchserveringen. Ännu har vi inte sett förra årets invasion men inget år är det förra likt. Det kan hända mycket än.
En starflock sveper in. Den verkar mest intreseserade av maskbeståndet i gräsmattan men man vet ju aldrig - det kanske finns något bland fröna också.
Den visar sitt intresse genom att gäspa - eller är det en gapstare? Det gäller att hålla hundarna inne när vi får så celebert besök. De verkar ha utvecklat sina jaktinstinkter så fort det finns fåglar inom räckhåll.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback