Fallfruktsveganer
Nu är Lilia äntligen hemma igen efter en lyckad höftledsoperation. Nu börjar ett mödosamt arbete att få tillbaka rörelseförmågan i benen som tidigare varit fjättrade av svår verk. Sjukgymnasten håller ett öga på hemvårdens insatser som tränare och beledsagare. Hmmm, allt ska dessa hemvårdare kunna, allt från att bädda sängar till att värma den mat som herrn i huset placerat i kylskåpet för hustruns räkning. Nu ingår alltså sjukgymnastik.
Om man lever tillräckligt länge kommer man själv att få åtnjuta frukterna av den stående besparingen av 100 miljoner inom sjuk- och hälsovården - och skänka en tanke åt den sjukvårdspersonal som sagt upp sig i protest över huvudlösa besparingar. Jag tror på siffran för jag läste den i tidningen. Och jag tror att det är med hemtjänstens hjälp man ska genomföra lejonparten av sparbetinget. När vi för ett par veckor sedan var hos vår privatpraktiserande parkinsonspecialst, en överläkare på Vasa sjukhus i Göteborg, var han helt övertygad om att åtminstone tre veckors sjukgymnastiska övningar på t.ex. Spenshult, skulle vara nödvändigt. Men han hade kanske inte riktigt fått kännedom om de hemtjänstens landvinningar. Vi får väl överraska honom vid återbesöket.
Att hundar var så begivna på frukt var en nyhet. Björnbär, hallon och nypon har jag vant mig vid att de äter och har inte märkt några avarter vad beträffar magarna. Men plommon var jättegoått och ett par plommonträd utefter morgonpromenaden brandskattades regelbundet. Men allt togs inte upp av matsmältningskanalen - alla kärnor passerade oanfrätta eller spyddes upp. Så nu får vi gå små omvägar med stramt koppel förbi dessa frestelser. Man får passa sina lurviga fallfruktsveganer så att de inte äter sig fördärvade.
Den gode Goethe var en gång på vandring och övernattade i en liten "Schutzhütte". Han blev överväldigad av den absoluta stillheten där på bergstoppen och skrev den berömda dikten:
Über allen Gipfeln
Ist Ruh'
In allen Wipfeln
Spürest Du
Kaum einen Hauch;
Die Vögelein schweigen im Walde
Warte nur, balde
Ruhest Du auch.
Ist Ruh'
In allen Wipfeln
Spürest Du
Kaum einen Hauch;
Die Vögelein schweigen im Walde
Warte nur, balde
Ruhest Du auch.
På något sätt fastnade den dikten i minnet för ca 50 år sedan under min gymnasietid och har stannat kvar där sedan dess. Kanske berodde det på de naturliga rimmen eller bara på den sköna känslan man får av att komma till ro . Men när barnen var små brukade jag baka. Och minnet från Goethes dikt manifesterade sig i gifflar, hästskoformade brödbitar med vallmofrö på. När David kom hem från skolan med några kompisar och kände lukten av nybakat bröd, ljöd ropet: - Skynda er, pappa har bakat. På den tiden var hushållsost det vanligaste pålägget och inom kort hade halva osten och det mesta av gifflarna tagit slut. Det hände att jag började på en ny sats gifflar för att det skulle räcka några dar till efter pojkarnas taberas.
Nu har jag återknutit bakandet igen och ska försöka få mina gifflar alltmer perfekta. Men det krävs en jäsavdelning som är betydligt varmare än vårt kök en blåsig regnvädersdag när hundarna går ut och in. Dikten kom i alla fall tillbaka.
Vallmofrön är dyrt och säljs i vår butik i små ynka påsar. Men det finns andra frön som inte kommer från vallmoblommor och är minst lika goda.
Kommentarer
Trackback