Nunnestenskvätta

Fågelskådning hade jag ju tänkt skulle dominera fritiden men tyvärr blir det inte så mycket som jag skulle önska. Men när en nunnestenskvätta slår sig ner vid Grimshomens naturreservat i södra delen av Falkenberg, känns det som en stor gåva. Nunnestenskvättan är en trestjärnig raritet, vilket enligt Fågelguiden betyder "ett eller några fynd per decennium eller färre".
Den första dagen jag var där var det tung, fuktig dimma och så mörkt att det kunde ha varit i solnedgången. Alla färger hade slocknat, det var som att fotogrtafera i svartvitt.
Men ett par dagar senare, lätt dis men klar sol. "Nunnen" hade tagit sig ett dopp och nybadad hoppade den omkring bland de varma stenarna och putsade fjäderdräkten.
Vi kunde komma den ganska nära, 7 - 8 meter, den verkade oberörd av alla fotografer och skådare som stod på alla sidor. Ja, den till och med föreföll ha en viss glädje av att posera. Men det är inte första gången jag slås av hur 'enkelt' det är att skåda fågel. Plötsligt finns den där, ofta ganska nära ens egen bakgård. Det är bara att åka dit och njuta av den ovanliga  gästen. Baraunder senaste året har en drygg handfull kommit vägarna förbi, visat upp sig, ibland under flera veckor och sedan försvunnit. Stäppvipa, svartpannad törnskata, kungsfågelsångare och kornsparv har alla dumpit ner på nära håll. Men det förtar inte tjusningen. Många är de fågelobsar som tillkommit efter längre resor eller under några sekunder när man står i blåsten vid Glumsten och någon havsfågel med snabba vingslag, halvt dold av brytande vågkammar, balanserar på vindkasten.
Men tillbaka till stenskvättan. Normalt skulle den vara i eller på väg till östra Afrika så här års. Har den navigerat fel genom att den inbyggda kompassen visat fel? Eller har östliga vindar fört den ur sin flyttfågelsrutt? Den förefaller att ha en skada på vänster ben.
och for i snabba kast efter flugor.
Så har den praktiskt taget fångat flugan denna soliga novembersöndag, en bråkdel av en sekund och insekten har hamnat i ett nytt kretslopp. Det är första gången jag lyckas få något sådant på bild - och så men en sällsynthet som nunnestenskvätta.
Och så återgår vi till fjäderputs och nopnning i pälsen. Det ska bli intressant att se hur längde denna pippi stannar.

När Lilia och jag druckit vårt kaffe, blev jag nyfiken på en fågel som utsände lockrop uppe i en björk. Kameran fanns ju på plats och
det var bara stt fånga in vår mesta "julfågel", en hona av domherre. Eller borde det heta 'domhona'?


De hyperkorrektiva eleverna i dagens skola skulle utan tvekan skriva 'demherre'.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback