Det hörs för dåligt

Nu fylls min TV med Carmen från Metropolitan. Det är då man inser att inbyggda högtalare inte ger någon som helst rättvisa åt det som sker. Det är mer än ett framsjunget partitur; det är stor konst framställd av några av de främsta artisterna, kusligt påträngande och avslöjande av den mänskliga naturen - allt på en gång. Efter lite omkopplingar fick jag över ljudet från TV:n till datorns externa högtalare och det blev genast bättre. Men här finns utrymme för mer experiment.

Det är härliga dagar, stark sol och stundom blåsigt. All vind från söder, väster eller nordväst har ett kallt hav att passera. Därför blir besöken på Morups tånge en smula kylslagna. Lilia tar sig fram med sin elektriska moppe bland hela fält av trifft och styvmorsvioler. En underbar miljö att dricka kaffe i.

Det är ärtsångare man hör mest och ibland en törnsångare. Vid 'fyrskogen' höll den här krabaten på oavbrutet.


Det blåser en del i trädtoppen och denna ärtsångare får inte ordning på fjäderdräkten i blåsten. Men han hörs!
När jag nu skriver detta pågår Carmen från Metropolitan i kanal 2. Och mitt i allt detta försöker jag hålla reda på vem av världsstjärnornas roller som är kär i vem. José är dödligt förälskad i Carmen, som besvarat hans kärlek medan Micaela, den kvinna som hans mor förmår hoonom att gifta sig med, lider alla kval när hon förstår ... och så det makalösa slutet när Carmen sticks ner av den av olycklige Don José. Ja, det måste upplevas. Föreställningen går att se ett tag till i Svt-Play. De ledande rollerna spelades av Elina Garanca och Roberto Alagna. Här kommer Elina Garanca med
Habaneran ur Carmen.

Men vi är faktiskt kvar ute vid havet, solglitter och den alltmer tilltagande blomsterprakten. Så dyker en fisktärna upp på nära håll. Branta svängar ner mot stranden, lågt över vattnet och så tillbaka igen. Där fick jag den!



Nu håller slutapplåderna på, de rullar in över scenen och den stora ensemblen bugar och bugar.
Lilia placerar sig i linje med fyren och så ska jag ta kort. Det blir bra till slut.


För en gångs skulle ska jag vara med. Jag måste gå en bra bit eftersom det stora teleobjektivet sitter på.



Det är dags att åka tillbaka, jag cyklar. På vägen hittar jag denna numera vanliga hämpling.







Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback