Hans Johansson

Stefan Arnold var solisten som fick taket att lyfta sig på Helsingborgs konserthus i torsdags kväll när Brahms pianokonsert i d-moll levererades. För mig som inte levt med Brahms i någon särdeles omfattande utsträckning, står det klart att har finns ytterligare en värld att utforska. Det är ju så att varje konsertbesök brukar glänta på någon okänd dörr, innanför vilken oväntade skatter vilar. Det är bara att ta för sig.

Efter pausen fick vi lyssna till Wilhelm Stehammars Symfoni nr 2 i g-moll. 45 minuter ganska intensiv musik. Den stora behållningen var nog dirigentens, Andrew Manzes intensiva akrobatik för att leda orkestern igenom denna täta symfoni. Vi har våra platser mycket nära podiet och ser "föreställningen" lite underifrån. Hans speciella förmåga att entusiasmera både orkester och publik har helt nyligen blivit belönad med Schock-priset. Det priset hade jag inte hört talas om tidigare - det delas bara ut vart tredje år. Men nu har jag fått veta mer om Rolf Schock genom denna artikel.

Andra varelser har fullt upp. Bobygge pågår med full kraft. Vad jag vet är det ingen kompositör som tagit sig an råkornas konserter i tallarna vid Vipavägen och närliggande områden. Tonomfånget och variationerna lämnar en del övrigt att önska men med fantasins hjälp skulle man kunna tänka sig mäktiga klanger från en symfoniorkester.





Snart är alla grenar på plats och boet väl förankrat i talltoppen. Det ska hålla för bortåt 30 sekundmeter.

Tallskogen där rödstjärten lade sina ägg har fått andra uppgifter. Ska den tjäna våra kaminer som pellets, måntro? Eller kommer rödstjärten tillbaka och hittar en ännu mer skyddad plats för sin häckning? Det ska bli intressant att se vad det månda varda av denna skog.