Sommarlovet är slut



Upphällningen är ett bra ord i dessa tider av tunga regn. Den varma, nästan heta sommaren försvann och dagens himmel är mest blålila med regnskyar på avstånd. Ibland hinner man inte tillbaka utan försöker få två dyvåta pudelvalpar hem så snabbt som möjligt. Men vatten är i allmänhet inget problem för dem och varje hemväg är kantad av björnbärssnår och björnbär är deras senaste förtjusning. Jag lärde dem äta och nu plockar de bären själva med stor skicklighet. Andra delikatesser är nypon från vresrosor. Det är gott om den varan snart sagt överallt i Glommen, inte minst utefter strandpromenaden.
Det är märligt hur väl de klarar alla björnbärstaggar.
Under våra promenader träffar vi på en del andra fyrbenta vänner. Just nu är det mycket hästar i alla omkringliggande hagar. Fölungar och valpar är lika nyfinkna på varandra.
Varje år får vi norrländskt besök. Det är Lilias kontakt via dennu nerlagda Senior-kontakten. Tuula och Sten från Vännäs kommer varje år på besök och har hemkokt sylt från hjortron och vildhallon med sig. De besöker delar av sin familj i våra trakter. Dagens möte var mycket trivsamt.
Köksarbetet har tagit fart. Förr i världen bakade jag ofta gifflar. De tog ofta slut samma dag när David eller någon av systrarna kommit hem med några kompisar. Jag har tagit upp den sporten och fått smak för färskt hembakat. Konsten att hålla vikten - jag tror inte att särskilt mycket bröd ska ingå. Fast två à tre timmars hundpromenad om dagen kanske håller vikten nere.
Men bäst gör de dig som dekorativa sällskapshundar. I soffan kan - och får de ligga. Än har de inte försökt gnaga hål i skinnet. Så länge de kan tjänstgöra som prydnadshundar är det gott och väl.
Lyfter man blicken från de vilande pudelflickorna möts man av en annan vy - nästan overklig. Jag har sett den en gång tidigare men hann inte fram med kameran i tid. Men nu fick jag den, lövsångaren i badet. Fontänen skulle 'servas' med kvasten och friskt vatten skulle fyllas på. Därför var sprutfunktionen avstängd. Då kom den, satte sig på kanten och speglade sin skönhet.
Men så hoppade den i, stänkte ordentligt med vatten över sin fjäderdräkt och såg ut att ha riktigt skönt. Antagligen är vår lilla vattenkonst välkänd bland fåglarna i trakten för det är nästan dagligen man ser en flock gråsparvar eller andra lite vanliga fåglar svalka sig. Men lövsångaren är riktigt svår att få syn på där den sitter inne i tätt lövverk.
Skolan har som sagt börjat. Idag var det upprop för tvåor och treor. Vad skönt det kändes att vara tillbaka på jobbet igen, tillsammans med kolleger och elever. I mitt pedagogiska bagage har jag lagt in en ny tanke som fanns i en DN-notis. Man har upptäckt att korta anföranden levererade av läraren sitter kvar i minnet på eleverna mycket längre om de åtföljs av några snabba frågor -  kanske som en miniskrivuppgift. Det tror jag blir en bra förnyelse, värd att testa.
Imorgon ska Lilia läggas in på Varbergs lasarett och på onsdag blir det en ny höftled. Måtte detta innebära slutet på all hennes värk!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback