Grava(n)d råka och myrsnäppa
I Korshamn (Morups tånge) finns trots allt några vadare. Där är en större flock kärrsanäppor som plötsligt är uppe och flyger, en sandlöpare och fyra myrsnäppor. Sandlöparen tar en liten tupplur men är hela tiden vaksam, man ser att han har ett öga öppet även om den har stoppat huvudet under vingen.
Den har sällskap av några större strandpipare - en säkerheståtgärd. Det kan ju dyka upp en rovfågel.
Myrsnäpporna söker mat - vad annat kan de göra. Det är inte deras tur att sova, kanske. Randigt huvud
och en liten antydan till böj på yttersta näbbspetsen.
Nu testar jag en EOS 5D, fullformat, med 50 mm f/1,8 II. Bäst resultat blir det med manuell inställning - när man väl prövat sig fram. Överexponering är annars vanligt trots att ljusmätningen går samma väg som bilden i övrigt. Det brukar alltid finnas någon erfaren fotograf som kan tyda fenemenet.
Det går också att filma med denna kamera. Enda nackdelen är att "genom-tuben-tagningar" skapar vinjettering så till den milda grad att man ser ett runt hål med ett motiv i mitten. Men den svarta ytterkanten får man leva med. Fullformatet skapar nog ändå en bättre bild, gissar jag. Så här kan det se ut med gravanden i fokus:
Men när man lyft ut fågeln ur bilden blir det rätt skapligt:
Samma bild men lite svart i hörnen avslöjar rester av vintetteringen.
På något värdshus i Skåne serveras det ungar råkor. De lär vara mycket skyggare där än här. Just nu i häckningstiden uppfattas de som en landsplåga av dem som bor intill bona: de skränar och för väsen. Om näktergalen kan göra en och annat nattgalen förstår man att hörseln kan bli både råd- och råkbråkad i dessa tiden. Men visst har de unga råkorna ett slags charm. Man jag vill inte äta upp dem, lika lite som jag vill äta kråka. De verkar ha samma meny.
Den har sällskap av några större strandpipare - en säkerheståtgärd. Det kan ju dyka upp en rovfågel.
Myrsnäpporna söker mat - vad annat kan de göra. Det är inte deras tur att sova, kanske. Randigt huvud
och en liten antydan till böj på yttersta näbbspetsen.
Nu testar jag en EOS 5D, fullformat, med 50 mm f/1,8 II. Bäst resultat blir det med manuell inställning - när man väl prövat sig fram. Överexponering är annars vanligt trots att ljusmätningen går samma väg som bilden i övrigt. Det brukar alltid finnas någon erfaren fotograf som kan tyda fenemenet.
Det går också att filma med denna kamera. Enda nackdelen är att "genom-tuben-tagningar" skapar vinjettering så till den milda grad att man ser ett runt hål med ett motiv i mitten. Men den svarta ytterkanten får man leva med. Fullformatet skapar nog ändå en bättre bild, gissar jag. Så här kan det se ut med gravanden i fokus:
Men när man lyft ut fågeln ur bilden blir det rätt skapligt:
Samma bild men lite svart i hörnen avslöjar rester av vintetteringen.
På något värdshus i Skåne serveras det ungar råkor. De lär vara mycket skyggare där än här. Just nu i häckningstiden uppfattas de som en landsplåga av dem som bor intill bona: de skränar och för väsen. Om näktergalen kan göra en och annat nattgalen förstår man att hörseln kan bli både råd- och råkbråkad i dessa tiden. Men visst har de unga råkorna ett slags charm. Man jag vill inte äta upp dem, lika lite som jag vill äta kråka. De verkar ha samma meny.
Kommentarer
Trackback