Fjällpipare och skedstork
Om man får se något av allt det som flyttar med vingar får man vara glad. Min telefon ger signal nästan oavbrutet: hittills 156 larm om mer eller mindre ovanliga fåglar - i hela landet får man väl tillägga. Det går att ställa in den för bara ett visst landskap men det roliga är att få en totalbild av allt som händer.
Från Galtabäcks fågeltorn skulle man kunna se en skedstork och när det gruvliga ösregnet lade sig tillrätta, kombinerades en charkresa till Thuressons med en liten tur till Galtabäck. Och se, där stod den, kanske 600 meter ut, i bortre ändan av viken och hade på fåglars vis stoppat den väldiga näbben under vingen. Näbbspetsen ska vara gul på en adult fågel - alla väntade otåligt att den skulle börja röra sig.
Och nog var näbben gul längst ut. Nacktofsen var också ståtlig.
Att fotografera genom tuben och få med tydliga detaljer på en halv kilometers avstånd går inte: man får vara glad om bilden blir tillräckligt skarp att föremålet går att identifiera.
Stjärtandsparet utgjorde inget undantag. Men jag inser att ökade kunskaper i inställning av kameran gör skillnad.
Men ytterligare en överraskning väntade, några fjällpipare hade slagit sig ned vi Hönryds kvarn. Det blir alltid rusning efter dessa vackra fåglar och det var tur det; de är inte lätta att hitta där de går i höstsådd säd.
Så blev denna regnomsusade dag ändå bra - med regnet kom varmare vindar. Har vi härdat ut halva denna underbara majmånad i kyla och blåst, är det inte för mycket om resten liknar vår.
Från Galtabäcks fågeltorn skulle man kunna se en skedstork och när det gruvliga ösregnet lade sig tillrätta, kombinerades en charkresa till Thuressons med en liten tur till Galtabäck. Och se, där stod den, kanske 600 meter ut, i bortre ändan av viken och hade på fåglars vis stoppat den väldiga näbben under vingen. Näbbspetsen ska vara gul på en adult fågel - alla väntade otåligt att den skulle börja röra sig.
Och nog var näbben gul längst ut. Nacktofsen var också ståtlig.
Att fotografera genom tuben och få med tydliga detaljer på en halv kilometers avstånd går inte: man får vara glad om bilden blir tillräckligt skarp att föremålet går att identifiera.
Stjärtandsparet utgjorde inget undantag. Men jag inser att ökade kunskaper i inställning av kameran gör skillnad.
Men ytterligare en överraskning väntade, några fjällpipare hade slagit sig ned vi Hönryds kvarn. Det blir alltid rusning efter dessa vackra fåglar och det var tur det; de är inte lätta att hitta där de går i höstsådd säd.
Så blev denna regnomsusade dag ändå bra - med regnet kom varmare vindar. Har vi härdat ut halva denna underbara majmånad i kyla och blåst, är det inte för mycket om resten liknar vår.
Kommentarer
Trackback