Praktejder, ejdrar och tranor
Glommens sten eller snarare Glumsten är den naturliga samlingspunkten för skådare när västvindarna etablerat sig och ejdersträcken drar fram. Det är en speciell känsla när kanske långt över hundra ejdrar drar fram. När de kommer nära, kanske rakt över våra huvuden, hör man det snabba svrirrandet av deras vingar. Och de håller bra fart.
Det alla hoppas på dock, är att få se en praktejder. I den ljusa gårdagskvällen var det en rapporterad praktejder som ännu inte passerat Stenen.
- Den har väl gått ner någonstans, var gissningen. Varje sträck undersöktes noga ifall, "prallen" hade fått luft under vingarna och ryckts med. ¨Så hörs ropen- det är fortfarande långt till sträcket, många kilometer bort mot varbergshållet - där, ja där! Man har sett den. Den kommer med detta ejdersträck, den efterlängtade. När den breda fronten passerar framför oss och ovanför, har flera av oss tappat den, myllret av snabba vingrörelser gör det svårt att koncentrera blicken. Bättre att försöka att ta fotografier av alla och låta kameran göra jobbet med sina dryga sex bilder i sekunden.
I datorn var den med! Det gäller att isolera fågen - kanske till priset av skärpa.
Det är mycket snabbt över. Det var som sagt, först hemma vid datorn som fynden gjordes.
Och idag, en dag senare, avlöser sträcken varandra. Men nu är det inte bara ejdrar, tranor kommer in från syd. Över vattnet, på ganska hög höjd, hörs deras hesa skrin. Så, strax söder om Varberg ändrar de riktning, ib land under en viss oordning där flocken vinner höjd för att sedan styra nordost inåt och uppåt. Hornborgasjön är nästa anhalt.
En rörande incident inträffade. Ett tranpar hade kommit på efterkälken. Den ena av dem lyckades inte hålla sig flygande utan verkade då ner på vattnet. Avståndet från oss var nog flera klm och då är det svårt att se vad som händer. Men uppenbarligen saknades den här tranan av sin vän för en kom flygande och i stora svängar försökte fy syn på kamraten. Så --- långsamt höjde sig den första tranan i luften och efter en kort stund kunde bägge fåglarna ta mark och vila ut.
Det alla hoppas på dock, är att få se en praktejder. I den ljusa gårdagskvällen var det en rapporterad praktejder som ännu inte passerat Stenen.
- Den har väl gått ner någonstans, var gissningen. Varje sträck undersöktes noga ifall, "prallen" hade fått luft under vingarna och ryckts med. ¨Så hörs ropen- det är fortfarande långt till sträcket, många kilometer bort mot varbergshållet - där, ja där! Man har sett den. Den kommer med detta ejdersträck, den efterlängtade. När den breda fronten passerar framför oss och ovanför, har flera av oss tappat den, myllret av snabba vingrörelser gör det svårt att koncentrera blicken. Bättre att försöka att ta fotografier av alla och låta kameran göra jobbet med sina dryga sex bilder i sekunden.
I datorn var den med! Det gäller att isolera fågen - kanske till priset av skärpa.
Det är mycket snabbt över. Det var som sagt, först hemma vid datorn som fynden gjordes.
Och idag, en dag senare, avlöser sträcken varandra. Men nu är det inte bara ejdrar, tranor kommer in från syd. Över vattnet, på ganska hög höjd, hörs deras hesa skrin. Så, strax söder om Varberg ändrar de riktning, ib land under en viss oordning där flocken vinner höjd för att sedan styra nordost inåt och uppåt. Hornborgasjön är nästa anhalt.
En rörande incident inträffade. Ett tranpar hade kommit på efterkälken. Den ena av dem lyckades inte hålla sig flygande utan verkade då ner på vattnet. Avståndet från oss var nog flera klm och då är det svårt att se vad som händer. Men uppenbarligen saknades den här tranan av sin vän för en kom flygande och i stora svängar försökte fy syn på kamraten. Så --- långsamt höjde sig den första tranan i luften och efter en kort stund kunde bägge fåglarna ta mark och vila ut.
Kommentarer
Trackback