Svartkråka och kornsparv
Några gånger har jag stött på den, svartkråkan, en släkting till den vanliga - för oss vanliga - kråkan. Det är inte en annan art, bara en annan ras. Nu går det omkring en sådan i Korshamn, bland gråkråkorna och råkorna. Efter lite diskussioner var vi tre som var säkra på att det var en svartkråka och inte en ung råka.
Jag minns franska lärarkolleger som var här under en utbytesvecka. Vår vanliga gråkråka fyllde dem med intensivt intresse. Det kan jag förstå - den är ungefär lika sällsynt i deras miljö som svartkråkan är här. I Frankrike var det mest bara svarta kråkor.
En annan sällsynthet har gett sig till känna, kornsparv. Den tom. häckar här, någon mil norr om Glommen. Det ska ha varit 50 år sedan någon kornsparv häckade här senast. Därför är det spännande att den kommit tillbaka, rentav till samma plats där arten har häckat tidigare.
Kvällsljuset gör sitt till - men den sjunger intensivt till sent på kvällen.
Koltrastarna är annars snart de enda som hörs - förutom törnsångaren. De är så vanliga att man inte direkt lägger märke till dem - förutom för sångens skull förstås. Men denna koltrast hade lite cirkuskonster för sig när det tog sats och hoppade mellan ledningstrådarna. Åh hej ....
Och så sjunger vi igen fast på lite högre nivå.
Stararna har samlats i väldiga flockar - eller snarare moln där de drar fram. Så många på en gång är det väl annars bara kajorna som kan presetera lite längre fram på hösten. Men då är stararna borta.
Jag minns franska lärarkolleger som var här under en utbytesvecka. Vår vanliga gråkråka fyllde dem med intensivt intresse. Det kan jag förstå - den är ungefär lika sällsynt i deras miljö som svartkråkan är här. I Frankrike var det mest bara svarta kråkor.
En annan sällsynthet har gett sig till känna, kornsparv. Den tom. häckar här, någon mil norr om Glommen. Det ska ha varit 50 år sedan någon kornsparv häckade här senast. Därför är det spännande att den kommit tillbaka, rentav till samma plats där arten har häckat tidigare.
Kvällsljuset gör sitt till - men den sjunger intensivt till sent på kvällen.
Koltrastarna är annars snart de enda som hörs - förutom törnsångaren. De är så vanliga att man inte direkt lägger märke till dem - förutom för sångens skull förstås. Men denna koltrast hade lite cirkuskonster för sig när det tog sats och hoppade mellan ledningstrådarna. Åh hej ....
Och så sjunger vi igen fast på lite högre nivå.
Stararna har samlats i väldiga flockar - eller snarare moln där de drar fram. Så många på en gång är det väl annars bara kajorna som kan presetera lite längre fram på hösten. Men då är stararna borta.
Kommentarer
Trackback