Är det någon som minns snön som föll i fjol?
Nu drar termometern iväg upp emot trettiogradersstrecket och man flämtar i värmen - särskilt om man har en lång tunga hängande. Eftersom Morris har en känslig strupe med lite för långa stämband, kan han få svårt att andas om han blir överhettad. Därför har jag klippt honom med 1 mm skäret för att lindra värmechocken. Det verkar fungera och han är piggare än på länge. En ½ burk ravioli till frukost gjorde sitt till, en renslickad matskål och ett kortisonpiller fulländade 100-åringens morgonritual och promenaden kunde börja. /.../ Nu sover den slagne hjälten i husses säng med lätta snarkningar. Fläkten blåser minda vindar över drömmarens päls.
Ibland sitter fåglarna på parad, de flyger inte när man kommer dem nära och de visar sig från sin bästa sida. Ängspiplärkornas knappt hörbara fina "spetsiga" toner (Fågelguiden) hörs lite här och var utefter strandpromenaden. Och så sitter den där, ganska länge och stoltserar med sin larv.
Ja, sommaren är rik. Nu står massor av blommor i sitt flor (!) men det retar mig att jag inte kan namnet på särskilt många. Senaste boken handlade om blommor och den var uppställd efter färger, röda för sig osv. Det känns lite som att lära sig spela piano efter de där noterna som är tryckta i olika färger och som återfinns på vissa key-boards för länge sedan. Jag lovar att förkovra mig i stora floran så småningom.
Jag har lånat en bunt fototidningar och låter tiden förrinna genom dem . Det lär vara mycket nyttigt att göra ingenting - en ångestfull och stressad vardags- och arbetssituaion ska påskynda Alzheimer. Den inställningen passar mig precis just nu.
I fototidningarna blir man inspirerad av tjusiga bilder. Och så går man snedaxlad genom tillvaron och fotograferar det mesta i ens väg - för att sedan kassera det mesta i datorns "mörkrum". Lightroom är ett namn på ett bra fotobehandlingsprogram. Vitsigt.
Denna törnsångare satt vackert och sjöng stundom i kvällssolen. Så är snart fågelfaunan utforskad. Hämplingar
och lövsångare har vi talat om tidigare, kanske även pilfinkar. Här far de i skytteltrafik till den gamla holken på Ansersa Bengtsa gård. På samma ställe finns rödstjärten, som ibland kommunicerar på tråd och ibland
trådlöst, som här.
Naturen har många former och fröställningar tillhör de mera spännande. Vad blommorna heter som levererar dessa former kunde inte ens min färgseparerade flora upplysa om. Men det får gå ändå.
De där små myggorna (?) som verkar hålla sig svävande på ett enda ställe har också fascinerat mig. De har inte presenterat sig men en vacker dag överlistar jag dem och avslöjar vad de heter. Till dess får jag nöja mig med formen:
Om sex månader är vi inne i januari och jullovet håller på att rinna ut. För sex månader sedan hade vi redan kommit långt in i en av de snörikaste vintrarna på mannanminne. Och kylan kunde få oss att tro att den spanska skogssnigeln skulle bli ett minne blott. Men minnet är kort. Och bra är väl det. Cesar Millan, som talar med hundar, påminner ofta om att människans bästa vän bara lever i nuet. Det känns som en god idé. I alla fall lite då och då.
Ibland sitter fåglarna på parad, de flyger inte när man kommer dem nära och de visar sig från sin bästa sida. Ängspiplärkornas knappt hörbara fina "spetsiga" toner (Fågelguiden) hörs lite här och var utefter strandpromenaden. Och så sitter den där, ganska länge och stoltserar med sin larv.
Ja, sommaren är rik. Nu står massor av blommor i sitt flor (!) men det retar mig att jag inte kan namnet på särskilt många. Senaste boken handlade om blommor och den var uppställd efter färger, röda för sig osv. Det känns lite som att lära sig spela piano efter de där noterna som är tryckta i olika färger och som återfinns på vissa key-boards för länge sedan. Jag lovar att förkovra mig i stora floran så småningom.
Jag har lånat en bunt fototidningar och låter tiden förrinna genom dem . Det lär vara mycket nyttigt att göra ingenting - en ångestfull och stressad vardags- och arbetssituaion ska påskynda Alzheimer. Den inställningen passar mig precis just nu.
I fototidningarna blir man inspirerad av tjusiga bilder. Och så går man snedaxlad genom tillvaron och fotograferar det mesta i ens väg - för att sedan kassera det mesta i datorns "mörkrum". Lightroom är ett namn på ett bra fotobehandlingsprogram. Vitsigt.
Denna törnsångare satt vackert och sjöng stundom i kvällssolen. Så är snart fågelfaunan utforskad. Hämplingar
och lövsångare har vi talat om tidigare, kanske även pilfinkar. Här far de i skytteltrafik till den gamla holken på Ansersa Bengtsa gård. På samma ställe finns rödstjärten, som ibland kommunicerar på tråd och ibland
trådlöst, som här.
Naturen har många former och fröställningar tillhör de mera spännande. Vad blommorna heter som levererar dessa former kunde inte ens min färgseparerade flora upplysa om. Men det får gå ändå.
De där små myggorna (?) som verkar hålla sig svävande på ett enda ställe har också fascinerat mig. De har inte presenterat sig men en vacker dag överlistar jag dem och avslöjar vad de heter. Till dess får jag nöja mig med formen:
Om sex månader är vi inne i januari och jullovet håller på att rinna ut. För sex månader sedan hade vi redan kommit långt in i en av de snörikaste vintrarna på mannanminne. Och kylan kunde få oss att tro att den spanska skogssnigeln skulle bli ett minne blott. Men minnet är kort. Och bra är väl det. Cesar Millan, som talar med hundar, påminner ofta om att människans bästa vän bara lever i nuet. Det känns som en god idé. I alla fall lite då och då.
Kommentarer
Trackback