Gott Nytt 2010
Man undrar hur det går för de spanska skogssniglarna, om de klarar den minst tiogradiga kyla som den senaste dryga veckan bestått oss med. Det vore en välgärning om de förfrös. Inte för att jag har haft obehag av dem i trädgården eller så, utan mera för att alla bönder och hästägare får med de bruna vidrigheterna i fodret, vilket antagligen försämrar kvaliteten.
Julen har gått, nyårsafton ligger bakom oss och ett helt nytt år breder ut sig, ja ett helt nytt decennium om man nu vågar ha ett lite längre perspektiv. Den som lever får se.
I år prövade vi "enpresentsregeln" (obs ej procent) dvs. att bara ge en present till någon i den närmaste familjen, barnen undantagna. Men nyheter i vetertagna traditionsmönster har svårt att tränga igenom. Klapparna under granen vara ungefär lika många som vanligt - om inte fler. Men vi får väl hålla fast vi den nya tanken: man ger en present till en i familjen och får en. Alla pengar som blir över går ju då att spendera på mellandagsrean och skänka bort till välgörenhet.
Julmaten ska man köpa på julafton samt efter jul - då har priserna sjunkit kraftigt. Svensk färdigkokt julskinka för 29 kr kilot är bara ett exempel på att handeln inte riktigt har legat i takt med tiden. Eller också har skinkkonsumtionen gått i botten pga den inte helt ovanliga vanskötseln av grisar även i fosterlandet.
En ståtlig stjärtand med två honor fanns vid Morups Tånge härom dagen. Annars har artrikedomen varit begränsad, åtminstone vid mina besök. - Hörde du mindre korsnäbbens lockläte? frågade en skådare när jag gick förbi. Det gjorde jag nu inte. - Fast den gick ganska högt, bara för en minut sedan.
Konsekvenserna av detta blir svåra att bära. Först måste jag avstå från den värmande kapuschongen, som skyddar mig från den nordostliga tiogradiga iskylan. Sedan får jag avstå från mina små hörlurar där JJ Johnson spelar trombon eller Dvoraks nionde symfoni lyser upp tillvaron. Dessutom bör jag känna till ett antal fåglars lockläten, även de som uppträder lite högt under flykten. Det som ytterligare komplicerar tillvaron är den regelbundna tinnitusen levererar syrsor mest hela tiden - på låg höjd, kan jag tillägga. Dessutom har jag upptäckt ett ytterligare fenomen under hösten: av och till hörs liksom ett lockläte i höger öra, pip pip kommer det lite oregelbundet. I början var jag säker på att en liten fågel satt snett bakom mig till höger och spanade ivrigt. Men ännu har det inte inträffat att det pipit och funnits en fågel där samtidigt. Enligt Fågelguiden borde en mindre korsnäbb kunna urskiljas bara med hjälp av texten: ett ljudligt metalliskt glipp, ofta i serier. På mina fågelskivor har inte den mindre korsnäbben fått plats, inte heller bland P2-fåglarna. Här finns med andra ord en hel del att göra för att lära sig läten.
En stolt sångsvansfamilj återfinns bland de 20 som hittat till Korshamn den här dagen. Vemodigt jojkar de sina vårlängtans sånger över vattnet. Vårlängtan är annars ett bra ord för det sammanfattar allt det man tror och hoppas så här års, särskilt de dagar solen bländar oss.
En talgoxe får humöret på topp och det känns som om det ännu kommer att bli vår. Och mellandagsreans kraftiga broddarmönster biter bra i den stelfrusna backen. Strax före jul drattade jag på -nd-n och slog i höften - värre blev det inte. Men när en skoaffär kunde erbjuda tvuvstart på rean var det inte svårt att sko sig.
Alla vindkraftverk i grannskapet sätter sin prägel på omgivningarna. För en tid sedan lossnade ena vingen och kunde ställt till med stora problem. Nu ska verket repareras. Två man jobbade åtskilliga timmar för att få loss de gamla bultarna. Till sist firade man ner hela snurran för reparation. Detta hände vid reningsverket i Stafsinge.
Det ärett populärt ställe för skådare - långgrund vik lockar många fåglar. Nu blir man lite mer försiktig vid val av parkeringsplats - så långt ifrån vindsnurrorna som möjligt.
Vi får hoppas att 2010 blir ett lyckosamt år, inte minst för alla fåglar som passerar igenom vindkraftsparker.
Julen har gått, nyårsafton ligger bakom oss och ett helt nytt år breder ut sig, ja ett helt nytt decennium om man nu vågar ha ett lite längre perspektiv. Den som lever får se.
I år prövade vi "enpresentsregeln" (obs ej procent) dvs. att bara ge en present till någon i den närmaste familjen, barnen undantagna. Men nyheter i vetertagna traditionsmönster har svårt att tränga igenom. Klapparna under granen vara ungefär lika många som vanligt - om inte fler. Men vi får väl hålla fast vi den nya tanken: man ger en present till en i familjen och får en. Alla pengar som blir över går ju då att spendera på mellandagsrean och skänka bort till välgörenhet.
Julmaten ska man köpa på julafton samt efter jul - då har priserna sjunkit kraftigt. Svensk färdigkokt julskinka för 29 kr kilot är bara ett exempel på att handeln inte riktigt har legat i takt med tiden. Eller också har skinkkonsumtionen gått i botten pga den inte helt ovanliga vanskötseln av grisar även i fosterlandet.
En ståtlig stjärtand med två honor fanns vid Morups Tånge härom dagen. Annars har artrikedomen varit begränsad, åtminstone vid mina besök. - Hörde du mindre korsnäbbens lockläte? frågade en skådare när jag gick förbi. Det gjorde jag nu inte. - Fast den gick ganska högt, bara för en minut sedan.
Konsekvenserna av detta blir svåra att bära. Först måste jag avstå från den värmande kapuschongen, som skyddar mig från den nordostliga tiogradiga iskylan. Sedan får jag avstå från mina små hörlurar där JJ Johnson spelar trombon eller Dvoraks nionde symfoni lyser upp tillvaron. Dessutom bör jag känna till ett antal fåglars lockläten, även de som uppträder lite högt under flykten. Det som ytterligare komplicerar tillvaron är den regelbundna tinnitusen levererar syrsor mest hela tiden - på låg höjd, kan jag tillägga. Dessutom har jag upptäckt ett ytterligare fenomen under hösten: av och till hörs liksom ett lockläte i höger öra, pip pip kommer det lite oregelbundet. I början var jag säker på att en liten fågel satt snett bakom mig till höger och spanade ivrigt. Men ännu har det inte inträffat att det pipit och funnits en fågel där samtidigt. Enligt Fågelguiden borde en mindre korsnäbb kunna urskiljas bara med hjälp av texten: ett ljudligt metalliskt glipp, ofta i serier. På mina fågelskivor har inte den mindre korsnäbben fått plats, inte heller bland P2-fåglarna. Här finns med andra ord en hel del att göra för att lära sig läten.
En stolt sångsvansfamilj återfinns bland de 20 som hittat till Korshamn den här dagen. Vemodigt jojkar de sina vårlängtans sånger över vattnet. Vårlängtan är annars ett bra ord för det sammanfattar allt det man tror och hoppas så här års, särskilt de dagar solen bländar oss.
En talgoxe får humöret på topp och det känns som om det ännu kommer att bli vår. Och mellandagsreans kraftiga broddarmönster biter bra i den stelfrusna backen. Strax före jul drattade jag på -nd-n och slog i höften - värre blev det inte. Men när en skoaffär kunde erbjuda tvuvstart på rean var det inte svårt att sko sig.
Alla vindkraftverk i grannskapet sätter sin prägel på omgivningarna. För en tid sedan lossnade ena vingen och kunde ställt till med stora problem. Nu ska verket repareras. Två man jobbade åtskilliga timmar för att få loss de gamla bultarna. Till sist firade man ner hela snurran för reparation. Detta hände vid reningsverket i Stafsinge.
Det ärett populärt ställe för skådare - långgrund vik lockar många fåglar. Nu blir man lite mer försiktig vid val av parkeringsplats - så långt ifrån vindsnurrorna som möjligt.
Vi får hoppas att 2010 blir ett lyckosamt år, inte minst för alla fåglar som passerar igenom vindkraftsparker.
Kommentarer
Trackback