Goda grannar

Nu har det kommit så mycket snö att ingen riktigt vet varken ut eller in. Man försöker skotta sig fram till bilen, till brevlådan och till soptunnan. På något sätt manifesterar dessa storheter tillvarons, åtminstone innersta, gränser, om man vill spetsa till det. Men det viktiga i livet behöver man inte skotta sig fram till, som väl är.



Men senaste snövräket hade denna gång fyllt på snömängden så att det fanns en risk att taken kunde rasa in. Vi har nockhöjd i vardagsrummet och därmed är det inga traditionella takstolar med en rejäl tvärslå, som skiljer oss från himlen. Flera grannar stod dessutom på sina nockar och skyfflade ner ohemult stora snöhögar.

Själv funderade jag på hur detta skulle gå till, vis av TT-rapporten om en 67-årig man som störtat fran taket. Och vågar man gå upp på ett tak, som enligt en granne (ingeniör) bara ska kunna tåla 80 kg/kvm? Jag väger ju mycket mer än så. Och skulle Lilia ha kaffet framme om hon fick ett plötsligt besök?

Vissa råd kunde man få på nätet, bl.a. att med hjälp av en fisklina och en pinne inlindad i gladpack starta en smärre lavin. Ett vedträ i ett långt rep orsakade bara smärre snöfall från taket, eftersom den understa snön packat ihop sig och bara med yttersta möda gick att förflytta.

Men det är då man blir påmind om att änglar finns. Denne ängel heter Patrik och bor några hus bort. Trots mina milda och kanske välmenande protester, skuttade han upp på taket och på antagligen ny personlig rekorttid, fick han ner stora mängder av drivorna (kanske drygt 60 cm tjocka). Efter enträgna böner sparade han lite åt mig så att ta kunde ta ner det stående på stegen - bara för att jag också skulle vara delaktig.



En annan granne har varje kväll plogat vår lilla gata med en jättelik traktor - utan ersättning efter vad jag förstår. Helt enkelt änglalik omtanke och omvårdnad om sina närboende.

På ett mycket tydligt sätt manifesterar dessa grannar det jag skulle vilja kalla Glommen-andan. Det första som slog oss då vi flyttade hit, var ett påtagligt intresse för bygden och människrona som bebodde den, inte minst genom den stora boken om Glommen, som just då kommit ut.



Det är en bidragande orsak till att vi trivs så bra - goda grannar som vill varandra väl.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback