Julbord och sånt
Förra året var vi på ett tjusigt slott i Skåne, Örenäs slott tror jag det var, och 'begick' vårt julbord. Vi är lite ovana och man äter lätt för mycket. I år blev det mera lagom och när alla laxar/sillar (dock inte lakrits- eller vaniljsill), alla sorters skinkvarianter och annat som suttit på grisar och får, avsmakats och nersköljts med julmust light, fanns det inte plats för varken Janson eller revbensspjäll eller annat från varmrättsbordet. Och det är rätt skönt att slippa äta allt. Var vi var? Jo, Ekholmens restaurang i Vessigebraou, ett gammaldags värdshus med drag av Åh stiftsgård: rustik miljö med pålitliga rätter. Man får väl tillägga att prislappen mer låg åt budgethållet.
Man undrar om förra årets svinkalla vinter kommer i repris. Redan tidigt på morgonen huttrar ett femtiotal råkor, mest, några kråkor och kajor på staketet vid fågelmatningen och krafsar uppfordrande där det borde digna av solrosfrön. De mindre håller sig undan. Så det är bara att gräva dubbelt djupa tag i säcken och sleva upp så att även de stora svarta får sin beskärda del. Ja, en och annan gråtrut gör sig besvär, ty man är väl herre på täppan?
Men de listiga råkorna håller sig bara decimetrart ifrån den starkare truten.
Men till sist ger sig de stora fåglarna av och de mindre kommer fram, lite avvaktrande i början men sedan allt djärvare. Idag hade vi besök av både stare och domherre.
Så kom en plötslig björktrast, ditlockad av de andra fåglarna, tog lite frön och var borta i ett nu.
Nu är det kväll och en hastig förklylning har slagit upp med rinnande näsa och hosta. Det blir raklång på sängen, det brukar vara snabbaste vägen ur detta dilemma.
Man undrar om förra årets svinkalla vinter kommer i repris. Redan tidigt på morgonen huttrar ett femtiotal råkor, mest, några kråkor och kajor på staketet vid fågelmatningen och krafsar uppfordrande där det borde digna av solrosfrön. De mindre håller sig undan. Så det är bara att gräva dubbelt djupa tag i säcken och sleva upp så att även de stora svarta får sin beskärda del. Ja, en och annan gråtrut gör sig besvär, ty man är väl herre på täppan?
Men de listiga råkorna håller sig bara decimetrart ifrån den starkare truten.
Men till sist ger sig de stora fåglarna av och de mindre kommer fram, lite avvaktrande i början men sedan allt djärvare. Idag hade vi besök av både stare och domherre.
Så kom en plötslig björktrast, ditlockad av de andra fåglarna, tog lite frön och var borta i ett nu.
Nu är det kväll och en hastig förklylning har slagit upp med rinnande näsa och hosta. Det blir raklång på sängen, det brukar vara snabbaste vägen ur detta dilemma.
Kommentarer
Trackback