Livet går vidare
Hur tungt det än är att ha mist en trofast vän, måste livet gå vidare. Tanken på att pröva ett hundfritt år har övergivits. Nu hoppas vi att det dryga halvår som återstår till dess att en Härbovi-tik ska få valpar, ska bli så uthärdlig som möjligt. Härbovi -det var Morris' kennelnamn och det är välkänt i uppfödarkretsar. Många champions har det blivit av Härbovi-härkomst. Bara en gång har han varit på utställning och då fick han ett rött plastband; first price. Men allt jobb med att ha en kungsklippt pudel - för att inte tala om andra frissvarianter! var avskräckande. Döm själv!
I ett gammalt nummer av Hundsport läste jag om de praktiska syften man hade med pudlarnas frisyrer.
Hunden användes för att apportera skjuten sjöfågel. Då var det nödvändigt att ha en tjock (och fet) hårman kring bröstet för att den skulle flyta bättre. Pälsbollar på känsliga leder höll hunden friskare. Svansens utformning var mer till för att skilja de olika pudlarna åt när de gav sig ut i det iskalla vattnet för att hämta villebråden. Namnet pudel lär komma från tyskans 'pfudeln' som betyder plaska el. liknande.
Morris hade en vana att kasta sig om halsen på oss i familjen för att uttrycka sin glädje. Det gör man bäst om man bara står på bakbenen - något som han ofta gjorde. Han till och med hoppade i piruetter på bakbenen när han skällande förföljde en bil på andra sidan staketet. Men även i lugnare sammanhang var bakbenen bra att ha till hands.
Kommer husse snart? - - -
En nackdel var kanske att han betraktade allt han kunde nå som sitt: julskinkan, korven ... ja oräkneliga maträtter kunde i ett obevakat ögonblick byta ägare. Men jag kan förstå honom, den hundmat som skulle hålla honom frisk (Franks Pro Gold à 385 kr säcken) var inte populär. Vi fick dock finna oss i att ingen hund har svultit ihjäl så länge det fanns mat i skålen - uppfödarens kyliga kommentar när vi påpekade att han verkade ha dålig aptit. Det gällde bara hundmaten.
När han fyllde år blev det däremot fest: korvtårta. Helst skulle han sitta med vid bordet, en eftergift åt lillmatte kanske.
Favoritställningen var ofta på rygg i soffan - så länge ingen annan satt där. Då gick han. Ensamt majestät skulle det vara.
Det var till och med så att en av grannarna i Särö kallade svängen runt vår tomt för Kungens kurva - bara för att kungspudeln Morris ofta ståtade där och såg ut över alla.
Men det gick att göra undantag. Mattes famn var skön och trygg - åtminstone så länge man är valp:
Det enda problemet var egentligen att han tyckte det var obehagligt med vatten. Kanske det satt i generna - att tvingas simma efter skjutna änder bland isflaken kanske har satt sina spår. Längre ut än så här gick han inte i vattnet.
Den som oftast håller i kameran får sällan vara med på bild - men det måste man unna sig ibland. Till sist huvudpersonen som nu inte är hos oss längre...
I ett gammalt nummer av Hundsport läste jag om de praktiska syften man hade med pudlarnas frisyrer.
Hunden användes för att apportera skjuten sjöfågel. Då var det nödvändigt att ha en tjock (och fet) hårman kring bröstet för att den skulle flyta bättre. Pälsbollar på känsliga leder höll hunden friskare. Svansens utformning var mer till för att skilja de olika pudlarna åt när de gav sig ut i det iskalla vattnet för att hämta villebråden. Namnet pudel lär komma från tyskans 'pfudeln' som betyder plaska el. liknande.
Morris hade en vana att kasta sig om halsen på oss i familjen för att uttrycka sin glädje. Det gör man bäst om man bara står på bakbenen - något som han ofta gjorde. Han till och med hoppade i piruetter på bakbenen när han skällande förföljde en bil på andra sidan staketet. Men även i lugnare sammanhang var bakbenen bra att ha till hands.
Kommer husse snart? - - -
En nackdel var kanske att han betraktade allt han kunde nå som sitt: julskinkan, korven ... ja oräkneliga maträtter kunde i ett obevakat ögonblick byta ägare. Men jag kan förstå honom, den hundmat som skulle hålla honom frisk (Franks Pro Gold à 385 kr säcken) var inte populär. Vi fick dock finna oss i att ingen hund har svultit ihjäl så länge det fanns mat i skålen - uppfödarens kyliga kommentar när vi påpekade att han verkade ha dålig aptit. Det gällde bara hundmaten.
När han fyllde år blev det däremot fest: korvtårta. Helst skulle han sitta med vid bordet, en eftergift åt lillmatte kanske.
Favoritställningen var ofta på rygg i soffan - så länge ingen annan satt där. Då gick han. Ensamt majestät skulle det vara.
Det var till och med så att en av grannarna i Särö kallade svängen runt vår tomt för Kungens kurva - bara för att kungspudeln Morris ofta ståtade där och såg ut över alla.
Men det gick att göra undantag. Mattes famn var skön och trygg - åtminstone så länge man är valp:
Det enda problemet var egentligen att han tyckte det var obehagligt med vatten. Kanske det satt i generna - att tvingas simma efter skjutna änder bland isflaken kanske har satt sina spår. Längre ut än så här gick han inte i vattnet.
Den som oftast håller i kameran får sällan vara med på bild - men det måste man unna sig ibland. Till sist huvudpersonen som nu inte är hos oss längre...
Kommentarer
Trackback