Digiscoping - det funkar
Nu har jag nog kommit på hur det fungerar med de nya tillbehören, som gör det möjligt att fotografera genom tuben med Canon spegelreflexkamera. Istället för att köpa en digiscopingutrustning i stil med den gamla, går det att använda redan befintlig utrustning. Det nya är 50 mm F/1,8, en ring med 52 mm gänga som sitter fast i Zeissadaptern. Lite annorlunda är det att ställa in skärpan manuellt på tuben och försöka göra det bra genom kamerans sökare. Den proceduren stjäl lite ljus. I början var det detta som medförde viss oskärpa. Men nu funkar det.
Här är kameran med 50 mm objektivet och adaptern med 52 mm gängan. Sedan skruvas alltsammans ihop:
Att låta den utskjutande adaptertungan sitta underst skapars störst stabilitet när ekipaget till sist placeras på tubens okular. Här kan viss friktion uppstå när man tar bort eller trycker på kameran pga okulkarets gummiring. Ett gott råd fick jag, använd silikonsprej, finns på biltillbehörshyllorna.
Och hur blir resultatet? Är inte ljuset alltför dåligt, går det lätt att ställa in skärpan manuellt. Automatisk fokusering funkar inte. Jag ställer in kameran på oändligheten och fokuserar med tubens inställningsskruv.
Var man kan köpa dessa prylar? Alla råd jag fått pekar på Skövde natur, välkänt ställe för skådare.
Att fotografera genom sökaren och inte genom att titta på en display bakpå en kamera, ger en lite större möjlighet att följa ett motiv och kunna ta en serie bilder och hoppas på att någon blir bra. Jag tror att det är lite jämförbart med att ha en lång lins som kräver stativ - och det är det ju verkligen. Att detta skulle motsvara 1000 mm telelins har sagts. Jag vill nog ha det verifierat först.
Stillasittande fågel är givetvis enklast. Skärpan räcker till, tycker jag. Men ännu återstår en del tester med inställningar på kameran.
Bilderna härovan togs igår i stillnat kvällsljus.
Nu har det blivit idag, den 13/4. I denna första riktigt påtagliga vårkväll var fågelkursen samlad vid Uddaveka, utefter Suseån. Underbara lövhagar betade av boskap - och så ån - allt skapar förutsättningar för goda fågelobsar.
Mindre hackseptt, taltrast, nötväcka var några att vila öronen till. Lite svårare var det att få in dem i kameran. En starflock satte sig ganska öppet och stilla tillräckligt länge:
Här är kameran med 50 mm objektivet och adaptern med 52 mm gängan. Sedan skruvas alltsammans ihop:
Att låta den utskjutande adaptertungan sitta underst skapars störst stabilitet när ekipaget till sist placeras på tubens okular. Här kan viss friktion uppstå när man tar bort eller trycker på kameran pga okulkarets gummiring. Ett gott råd fick jag, använd silikonsprej, finns på biltillbehörshyllorna.
Och hur blir resultatet? Är inte ljuset alltför dåligt, går det lätt att ställa in skärpan manuellt. Automatisk fokusering funkar inte. Jag ställer in kameran på oändligheten och fokuserar med tubens inställningsskruv.
Var man kan köpa dessa prylar? Alla råd jag fått pekar på Skövde natur, välkänt ställe för skådare.
Att fotografera genom sökaren och inte genom att titta på en display bakpå en kamera, ger en lite större möjlighet att följa ett motiv och kunna ta en serie bilder och hoppas på att någon blir bra. Jag tror att det är lite jämförbart med att ha en lång lins som kräver stativ - och det är det ju verkligen. Att detta skulle motsvara 1000 mm telelins har sagts. Jag vill nog ha det verifierat först.
Stillasittande fågel är givetvis enklast. Skärpan räcker till, tycker jag. Men ännu återstår en del tester med inställningar på kameran.
Bilderna härovan togs igår i stillnat kvällsljus.
Nu har det blivit idag, den 13/4. I denna första riktigt påtagliga vårkväll var fågelkursen samlad vid Uddaveka, utefter Suseån. Underbara lövhagar betade av boskap - och så ån - allt skapar förutsättningar för goda fågelobsar.
Mindre hackseptt, taltrast, nötväcka var några att vila öronen till. Lite svårare var det att få in dem i kameran. En starflock satte sig ganska öppet och stilla tillräckligt länge:
Kommentarer
Trackback