Tillbaka till vanligheten

Alla år är inte lika spännande. Men det kanske beror på att åren går fortare ju äldre man blir. För en femåring är ett år 20% av hans levnad, för en 65-åring bara 1,5%. Fredagarna brukar komma snabbare och snabbare. Det gäller att ta vara på den undflyende tiden - som om man kunde stoppa den!

En liten tur till Morups Tånge då och då får ändå tiden att stanna upp. Där är det sig likt, det korta, hårdbetade gräset, alla hästarna som tecknar sig så vackert mot havshorisonten - eller kommer upp ljudlöst bakom en när man just fått in en myrspov i tuben och buffar lite vänligt i ryggen för att kanske få en klapp.



Sommar! Och på detta ställe, där hav och himmel förenas, där det jordiska och det himmelska skulle kunna vara en mötesplats, där är man sällan ensam. Ofta kommer en annan skådare och delar ens erfarenheter. Och fyra ögon ser mer än två. Men trots det ser man inte det man vill se, nämligen det som skrämde upp alla hundratals trutar ur deras halvslumnmer. Troligen en pilgrimsfalk. De olika vadarna drar i snabba, glittrande stråk tätt över vattenytan



och uppvisar en betydligt större sammanhållning än trutarna härovan. Men ska man flyga från Norra ishavets kust till trakterna söder om Sahara, vill det till att hålla ihop.


Men lugnet återställs - det gäller att ersätta den näring man förbrukat för att afrikaresan ska lyckas.



En ung myrspov letar efter mat. Hur gärna man än ville går det inte att wallraffa bland myrspovar och andra. Visserligen vittnar filmen Den långa vägen hem om ett försök att följa en flock kanadagäss från sommrvistelsen i Kanada till, jag tror det var någonstans i Florida, där de skulle övervintra. Flickan i berättelsen var med när gässlingarna kläcktes fram ur äggen och blev den som de präglades på. Men hur skulle man lösa problemet med den årliga flytten söderut? Med hjälp av en flygande vinge med motor fick huvudpersonen Amy följa/leda sin flock till vinterkvarten. Så ser den påhittade historien ut. Hur det gick till i verkligheten för att producera denna film är kanske ännu intressantare,
här är en länk.

Men vi får stanna kvar och invänta nya skaror av rastande vadare och andra fåglar. Med fantasins hjälp kan man ändå komma ganska långt. Och fantasi kombinerad med all den kunskap som friläggs vartefter ger oss ständigt nya utgångspunkter för våra antaganden.

'

Ett par brushanar och en kärrsnäppa speglar sig i det stilla kvällsljuset - och äter, ibland med hela huvudet under vattnet. Så har det gått en timme eller så, det är dags att ta sig hemåt. Jag letar efter ett bra sätt att uttrycka det jag känner efter denna helhetsupplevelse, inte det att "den här timmen kändes som en hel evighet" utan "den här timmen kändes som en del av den hela evighet, som vi längtar efter när vi "kan se Gud på ryggen", att vi i den kan ana tillvarons gudomliga sida.



Kommentarer
Postat av: Ronnie

Hej Hans! Nyligen hemkommen efter tre skådardagar på Öland (Skogsby igen). Undrade när jag anmälde mig om du möjligen skulle dyka upp, men kan ju se att du har nog med aktiviteter på hemmaplan. Nåväl, det var trevligt och samma upplägg som förra våren, med Pav, dock med den skillnaden att han hade vikarie dag 2, Gösta Friberg, en mycket duktig och erfaren pedagog, så det var ett bra byte. Tre mycket sköna dagar, så sköna att småfåglarna inte tyckte det var lönt att mellanlanda för tankning och inte vadarna heller i normal omfattning. Därmed blev det lite mindre stressigt och ändå tillräckligt givande för en amatör som jag. Till det positiv hörde att jag aldrig sett så mycket rovfågel förut, varav ett par riktigt sällsynta, eller vad sägs om Mindre skrikörn, Steppörn, Havsörn och Kungsörn inom loppet av några timmar? Därtill Fjällvråk, Pilgrimsfalk, Duvhök och Stenfalk som extra krydda. Att detta resulterade några kryss förvånar väl inte. "Jag har bott på Öland sen 1974 men aldrig sett en Skrikörn" kunde man höra från en erfaren skådare. 96 arter fick vi ihop, vilket kan jämföras med segrarlaget i ett artrace som på nio timmar skrapade ihop 126 st, men där deltog bl a Pav. Skönt att det finns lite kvar att jobba på, eller hur? Hadetsåbra! Ronnie

2009-09-21 @ 21:38:58
Postat av: Hans

Hej Ronnie!

Vad roligt med en hälsning - och så från Öland också! Jag följer dagligen alla Ölandslarm på min telefon och tänker att .... Men en vacker dag kanske även jag tar mod till mig och pensionerar mig på heltid. Det gör det lättare att åka på Pavs kurser. Här händer ju inte så mycket. Visserligen finns det (kanske)en lappuggla i Knäredstrakten, men hittills har det inte varit möjligt att komma loss. Men jag gläder mig åt dina nya kryss och möten med "gamla". Det kommer säkert nya och rikare fågelår även för oss på västkusten.



Allt gott!

Hans




Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback