Spindelväven viner i vinden
Sommaren är kvar. Visserligen ska det regna bra senare men just nu drar Morris iväg med sin husse, vilket tyder på att det är mycket livskraft i 100-åringen eller hur man nu ska räkna hundår. Om Morris räknas som "Large" är han nog 100 enligt en tabell. Hade han varit XL, skulle åldern varit 108 minst osv. Det fanns i vart fall många bud om hur man räknar ut ålderna på jyckarna.
En artikel handlade om en 147 år gammal vovve - skulle vara världens äldsta - som fötts upp på hemlagad kyckling och lite choklad (!) då och då. Det var visserligen en tax, alltså en mindre representant för människans bästa vän, varför det inte är riktigt jämförbart. En annan fyrbent svansviftare skulle vara 161 år, även den uppfödd på annat än de bruna torra kulorna i torrskaffningssäcken. Husmanskost veckan runt, kaffe och smörgås till frukost och promenader med de numer rullatorförsedda hundägarna. Där var åldern 81 år. Hur många hundår det skulle bli framgick inte, men eftersom det var en liten hund, borde det vara en bra bit över 500 år. Det tror jag inte vårt pensionssystem skulle orka med. Och rullator redan vid 80!?
Hur gammal en spindel kan bli vet jag inte, kanske är det bara ett till två år. Den farligaste spindeln i Sverige lär vara korsspindel, fick jag lära mig i realskolan på 1950-talet. Bits den kommer det bara att svida. Min spindelskräck är inte så utvecklad, men jag minns en gång under min gymnasietid att något kröp innanför ena byxbenet. Aldrig har jag fått av mig dem så snabbt någon gång. Jag blev rikeligen belönad för det kom något stort och grått uppför. Lilia tar alltid hand om alla insekter försiktigt, även getingar, och försöker lirka ut dem i friheten med nästan buddhistisk iver. Så mycket is i magen hade jag inte den gången, spindeln dog på fläcken. Men det var ju innan jag träffat min kära hustru ...
Men det var spindelväven jag reagerade på under 100-åringens och min hundpromenad. I motljuset och den kraftiga vinden glimmade det till. Det gick dock inte att fotografera med autofokus. Manuell fokus fick det vara.
Vad denna spindel kallas vet inte jag och jag vågade inte fråga. Om någon känner igen nätbyggaren, säg gärna till.
Han eller hon sitter här under strandrågens ax och väntar på ... bra vibrationer
Men när ändå Google var inkoppplat, drabbades jag av denna föga upplyftande matordning. Man kan ju vara tacksam över att spindelgiftet i det här fallet slår ut medvetandet på offret så att den kan äta i lugn och ro. Men det är inget för folk med spindelfobi. Alltså varning för denna Youtubelunch!
En artikel handlade om en 147 år gammal vovve - skulle vara världens äldsta - som fötts upp på hemlagad kyckling och lite choklad (!) då och då. Det var visserligen en tax, alltså en mindre representant för människans bästa vän, varför det inte är riktigt jämförbart. En annan fyrbent svansviftare skulle vara 161 år, även den uppfödd på annat än de bruna torra kulorna i torrskaffningssäcken. Husmanskost veckan runt, kaffe och smörgås till frukost och promenader med de numer rullatorförsedda hundägarna. Där var åldern 81 år. Hur många hundår det skulle bli framgick inte, men eftersom det var en liten hund, borde det vara en bra bit över 500 år. Det tror jag inte vårt pensionssystem skulle orka med. Och rullator redan vid 80!?
Hur gammal en spindel kan bli vet jag inte, kanske är det bara ett till två år. Den farligaste spindeln i Sverige lär vara korsspindel, fick jag lära mig i realskolan på 1950-talet. Bits den kommer det bara att svida. Min spindelskräck är inte så utvecklad, men jag minns en gång under min gymnasietid att något kröp innanför ena byxbenet. Aldrig har jag fått av mig dem så snabbt någon gång. Jag blev rikeligen belönad för det kom något stort och grått uppför. Lilia tar alltid hand om alla insekter försiktigt, även getingar, och försöker lirka ut dem i friheten med nästan buddhistisk iver. Så mycket is i magen hade jag inte den gången, spindeln dog på fläcken. Men det var ju innan jag träffat min kära hustru ...
Men det var spindelväven jag reagerade på under 100-åringens och min hundpromenad. I motljuset och den kraftiga vinden glimmade det till. Det gick dock inte att fotografera med autofokus. Manuell fokus fick det vara.
Vad denna spindel kallas vet inte jag och jag vågade inte fråga. Om någon känner igen nätbyggaren, säg gärna till.
Han eller hon sitter här under strandrågens ax och väntar på ... bra vibrationer
| Var har du varit någon stans? | |
| Jag vet ju att du fanns, innan jag fick se dig | |
| Visst fanns det andra i mitt liv | |
| Men mer än tidsfördriv, det kunde ingen ge mig | |
| Men i dag känner jag något som jag aldrig känt | |
| Jag kan se att de är nåt som hänt | |
| Du ger mig bra vibrationer | |
| Varje gång du tar min hand i din | |
| Och varje gång du ler | |
| Så får jag bra vibrationer | |
| Som kan leda till nå't mycket mer ... |
Kommentarer
Postat av: Emma
Tack!
Trackback