Mink

Härlig vårdag efter alla höstregn. De flesta löv har blåst av träden i dessa strandnära trakter när Morris och jag tog en långpromenad utefter Glommens stränder, norrut. Vindstilla, nästan, och skön sol. Idag gick vi upp till dammen, där vi tidigare fått bra utdelning i form av fåglar och sländor. Idag överaskade vi en mink, som satt på en sten i vattnet. Men så tog den sin stora fisk och simmade mot sitt bo och försvann in i undervegetationen.



Det var en ganska rejäl fisk, torsk eller liknande som den fångat. Jag läste att en mink kan simma bortåt en halvmil under gynnsamma förhållanden. Den är dock ett hot mot häckande fåglar i grannskapet när våren kommer.

Nästa fotomodell blev en större hackspett, som generöst ställde upp för fotografen, strax intill tennisbanan.



Ett par kråkor råkade i luven på en tornfalk. Häftiga luftstrider. Till slut försvann tornfalken.



Är det vädret som gör vissa fåglar totalt orädda? Hemma i trädgården brukar flocken grönfinkar ta till vingarna så fort man rör sig inomhus men här satt en av dem alldeles stilla, bara ett par meter från mig. Morris verkade inte heller vara ett hot. Antingen var den lite sjuk eller så var krävan så full av solrosfrön, att den blivit lite dåsig.



Fågelbordet är också flitigt besökt av råkor, skator och kråkor. Jag noterar att kråkan är



kung, han äger, som det kan heta numer. En ensam kråka på taket till matningshuset - ingen råka vågar bråka - då får man titta på istället. Något liknande inträffade några meter ut på gräsmattan. Råkorna grävde ner sina näbbspett i torven och fiskade upp feta maskar. Men så kom en kråka och bryskt svepte ner mitt i råkhopen - och dessa avbröt snopet sitt födosökande. Kråkan är kung.







Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback