Halland en bit in
Vid Glommen bor man kustnära. Dagliga promenader utefter Glommens havsbad - hittills har man kunnat gå utmed vattenlinjen med Morris. Dock inte efter den 15 maj, under sommaren får hundar inte gå på stranden. Inte hästar heller. Det är nog bäst så med tanke på alla "olyckor" dessa djur kan åstadkomma.
Småfåglarna fortsätter att återvända. Gransångare, lövsångare, törnsångare, ärtsångare, näktergal ...
I tisdags var det dags för fågelkurs igen. Alla fjorton i gruppen kände väl som jag: detta fick man bara inte missa. Strålande väder, ingen visste vart man skulle åka förrän några minuter innan avfärden: JOS, som fått rycka in som ledare, hade valt smådopping och rörhöna som utgångspunkt. Men för att se och höra dessa fåglar fick man inte lämna bilen, ja inte ens låta några händer och armar synas utanför bilfönstren. Det skulle göra fåglarna skygga.
De hördes småningom, de små smådoppingarna. Dammen vid avfarten är inte särskilt stor men rymmer ändå några häckande par. Och titta, där kom först en rörhöna försiktigt glidande.
Och så hörs ljudet av smådoppingen. De är inte lätta att se, små som de är. Men när man tycker sig se en, är det oftast bara några ringar på vattnet som avslöjar var den var alldeles nyss. Men så kommer den upp och kanske visar sig någon kort minut innan den går till botten igen. Sveriges radio, P2, har en massa fågelljud och kommentarer, men tyvärr inte av rörhöna eller smådopping. SOF har dock lite fakta på webben om smådoppingen och rörhönan.
Vi lämnar dammarna och parkerar åter i ett område med höga lövträn och öppna marker i skön kombination. En härmsångare låter ljudligt högt, högt upp. JOS guidar. Så, i ett annat träd, som ännu inte helt slagit ut, sitter en steglits och sjunger. Här kan P2 bjuda på lätet.
Det tar en stund innan alla fått in den lilla fågeln i sina kikare. Min kamera knäpper ett antal bilder men avståndet är på gränsen till vad som är möjligt.
När vi nu ändå vinklat våra nackar bakåt så mycket det går, kommer en röd glada seglande över de höga trädtopparna.
Det var bonus (kan man få bonus i dessa dagar?!). Den djupt kluvna stjärten är den ensam om, såvitt jag vet.
Ja, det var en upplevelse. Åter i bilarna, ett avslutande besök vid smådoppingdammen och sedan vidare, hemåt. Sista anhalten blev Källstorps våtmark. Kaffe, äntligen. Men brun kärrhök tilldrog sig största intresset, där paret lyfte och intog scenen majestätiskt.
Källstads våtmark rekommenderas. Näktergal, tornsseglare och backsvala var bara några av alla de fåglar vi fick se innan solen gick i bank.
P2-fågeln heter en sida på nätet med länkar till både riktiga och konstfärdigt immiterade fåglar. Den är värd ett besök.
Småfåglarna fortsätter att återvända. Gransångare, lövsångare, törnsångare, ärtsångare, näktergal ...
I tisdags var det dags för fågelkurs igen. Alla fjorton i gruppen kände väl som jag: detta fick man bara inte missa. Strålande väder, ingen visste vart man skulle åka förrän några minuter innan avfärden: JOS, som fått rycka in som ledare, hade valt smådopping och rörhöna som utgångspunkt. Men för att se och höra dessa fåglar fick man inte lämna bilen, ja inte ens låta några händer och armar synas utanför bilfönstren. Det skulle göra fåglarna skygga.
De hördes småningom, de små smådoppingarna. Dammen vid avfarten är inte särskilt stor men rymmer ändå några häckande par. Och titta, där kom först en rörhöna försiktigt glidande.
Och så hörs ljudet av smådoppingen. De är inte lätta att se, små som de är. Men när man tycker sig se en, är det oftast bara några ringar på vattnet som avslöjar var den var alldeles nyss. Men så kommer den upp och kanske visar sig någon kort minut innan den går till botten igen. Sveriges radio, P2, har en massa fågelljud och kommentarer, men tyvärr inte av rörhöna eller smådopping. SOF har dock lite fakta på webben om smådoppingen och rörhönan.
Vi lämnar dammarna och parkerar åter i ett område med höga lövträn och öppna marker i skön kombination. En härmsångare låter ljudligt högt, högt upp. JOS guidar. Så, i ett annat träd, som ännu inte helt slagit ut, sitter en steglits och sjunger. Här kan P2 bjuda på lätet.
Det tar en stund innan alla fått in den lilla fågeln i sina kikare. Min kamera knäpper ett antal bilder men avståndet är på gränsen till vad som är möjligt.
När vi nu ändå vinklat våra nackar bakåt så mycket det går, kommer en röd glada seglande över de höga trädtopparna.
Det var bonus (kan man få bonus i dessa dagar?!). Den djupt kluvna stjärten är den ensam om, såvitt jag vet.
Ja, det var en upplevelse. Åter i bilarna, ett avslutande besök vid smådoppingdammen och sedan vidare, hemåt. Sista anhalten blev Källstorps våtmark. Kaffe, äntligen. Men brun kärrhök tilldrog sig största intresset, där paret lyfte och intog scenen majestätiskt.
Källstads våtmark rekommenderas. Näktergal, tornsseglare och backsvala var bara några av alla de fåglar vi fick se innan solen gick i bank.
P2-fågeln heter en sida på nätet med länkar till både riktiga och konstfärdigt immiterade fåglar. Den är värd ett besök.
Kommentarer
Trackback