Ibland har man tur

Att lämna en bok för Emily i Halmstad blev också en trevlig utflykt. Vid Ringenäs tog vi rast, åt grillad kyckling och drack kaffe. Alla gånger jag varit där i militära sammanhang dök upp till ytan. Nu är skjutfältet avlyst frör allmänheten. Men vi satt bland blommande vresrosor och jag spelade upp ljudet av rosenfink. Men det fanns tydligen ingen inom hörhåll, bara en del hämplingar.

Vi åkte till Vesslunda naturreservat som ligger strax söder om Skrea. Där kunde den också vara. Efter bara ett par minuters lockrop från ljudfilen i min telefon dök den upp och satt röd och grann i en trädtopp mindre än sju meter från oss.


Det fungerade alltså. Den satte genast igång att sjunga och talade därmed om vem som skulle vara herre på täppan.

Sommaren har nu äntligen tagit kommandot över vädret. Sol, uppehåll och "skjortvarmt" är det. Nu är det sommarlov och man kan med gott samvete läsa tidningen, läsa en bok eller bara sitta still och låta friden råda.

Andra har bråda dagar med att mata fågelungar, t.ex. ängspiplärkorna. Näbben full, full fart!


En gammalbekant lät också locka på sig: sävsparven som  häckar vid Glommens havsbad. När den hörde en annan sävsparv sjunga (min telefon) blev den tydligt upprörd och satt väl synlig i buskarna och flyttade sig i en cirkel runt mig.


En törnskata satt i höga tallbusken i förrgår - hade jag ingen kamera med. Men annars är skaran fåglar inte så månghövdad: förutom de nämnda förekommer hämpling och törnsångare vad jag kan se. De sistnämnda "far som tättingar" runtikring.


Mer om gotlandsresan kommer. Men ett synintryck fastnade på näthinnan - en del åkrar hade starka inslag av blåklint och vallmo samt diverse gula blommor. Samtidigt tänker jag på en artikel en av de senare dagarna, där trädgårdsskötsel ordinerades mot utbrändhet.  Pålitlig tillfriskning uppnåddes genom kontakten med naturen på detta närgångna sätt. Lilia brukar säga att jag aldrig kan bli utbränd: jag skulle vara för lat för det. Jag kan nog ge henne rätt; jag rusar inte ut ut i trädgården precis. Men Emily har visat ett påtagligt intresse för detta. Jag får nöja mig med att betrakta - och det trivs jag utomordentligt med.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback