Morups hallar

En vattenpiplärka lockade ut mig denna sköna, milda och aningen soliga lördag, den första dagen på sportlovet. Flockar av skådare skådade lite här och var, troligen efter samma fågel. Men ingen sådan dök upp. I stället blev det en trevlig pratstund med en av min grannar. Smådoppingar smådoppade sig hoppfullt på födojakt, mängder med gräsänder vände vingen över  huvudet, vilade och underströk den fridsamma stämningen över strandängar och vatten.

Fortfaranade ingen vattenpipa. Men en, vad som antogs vara en blå kärrhök, kom och strök över träden efter att ha skrämt vettet ur en flock ringduvor. Så landade den på Ulla C:s vasstak och förde med sig minnena från i somras när vi drack kaffe strax nedanför dess utkikspunkt. Nu visade det sig senare, efter viss diskussion på Artportalen, att det var en fjällvråk som blivit lite störd av en skata, vars taknock hade nu var upptagen.


Det är ju det som är det fina i kråksången, att man får goda råd av erfarna skådare. Ett av mina bästa minnen i den vägen kommer från Öland södra udde, dit vi åkt min första fågelskådarsommar 2004. Han som då förestod det hela där berättade om hur lätt det var att ta fel, inte minst när man höll en liten nätfångad sångare i handen.

 


Kommentarer
Postat av: Anders

Jag fick lära mig ett bra trick för att lättare arta Fjällvråk, nämligen att kolla in övergumpen. Fjällvråk har ljus/vit övergump. Det har inte Ormvråk. Har stämt bra på de jag hittills sett i år.



När i åkte från Halland sist såg vi ganska många Fjällvråkar, så även på artrallyt i förra veckan. Det är nästan som en liten invasion.



Hoppas att kartorna har kommit fram vid det här laget.



MVH/Anders

Postat av: Hans

Hej Anders!

Tack för kartorna! De sista dagarna har jag ägnat åt Morups hallar, ca 3e km norr om Glommen. Vattenpip och jaktfalk finns där.



När det som skulle visa sig vara en fjällvråk dök upp på avstånd, tog vi den för en blå kärrhökshona (alltså inte ormvråk) pga. den vita övergumpen. Men fjällvråken har ju mycket mer vitt på baken, vilket faktiskt syns på bilden, där stjärtfjädrarna blottas. Sådant är dock lärorikt. Misstagens tid är dock inte förbi - en duvhök på andjakt fick ikläda sig rollen av jaktfalk till dess några skarpögda iakttagare upptäckte fadäsen. Men här finns fler bågar att spänna än att bekymra sig över brustna strängar.



Allt gott!

Hans

2009-02-10 @ 00:12:33

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback