Det var tydligen en blå kärrhök

Igår skulle vi försöka spana in stäpphöken som varit här ett tag. Dammen vid Björnhults golfbana har varit ett pålitligt ställe tidigare. Vi hann inte ur bilen förrän vi såg den: Den roströda undersidan, den vita övergumpen och en lågsniff över fälten bortom dammen. Vi såg den av och till under en knapp timmes tid och vi var helt säkra på att stäpphöken var kvar. Men en ung blå kärrhök hade dykt upp under dagen och intagit ängarna: det var tydligen den vi sett. En nyttig påminnelse att inte vara för säker, att kontrollera alla karaktärer noga så långt det går. En tacksamhetens tanke går till dem som tar sin uppgift på fullaste allvar och ställer frågor om vad vi egentligen såg.

Benny Gensböls Rovfåglar hade väl egentligen alla svaren - om jag nu bara gett mig tid att ta dem till mig. Men det är lärandets villkor; genom att förbise vissa fakta får man anledning att inkorporera dem med sitt vetande. Därefter sitter de stadigt.  Men snopet var det att vara så självsäker på att det man såg häromdagen hade flytt fältet och ersatts av något mycket snarlikt.

Rovfåglarna fortsätter att dra söderut. En fjällvråk var lättare att identifiera.



Idag har Lilia kommit hem efter en knapp månads konvalecens på Spenshult, med en ny högeraxel. Samtidigt fick vi fira Emilys 24-årsdag. Familjen är återställd!

I helgen var vi i Stockholm och hälsade på David, som fyllt 35. Den här gången utnyttjade vi SJ:s lågprisalternativ där vi båda åkte fram och tillbaka för mindre än 500:-. Milllesgården var den stora behållningen, ingen av oss hade varit där tidigare. Mitt favorithelgon var också närvarande: Franciscus.




Vi hann även med att se Mamma Mia, filmen. Jag har aldrig egentligen lyssnat till ABBAs texter men nu kan jag bättre förstå det genomslag de fick och fortfarande har. Andersson/Ulveaus kan skapa musik kanske rentav bättre än Beatles'.


 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback