Tillökning i familjen

När en liten en har sällat sig till de lite större, kan glädjen kännas stor. Jag tänker naturligvis på den lilla mini-datorn, som nu tar plats i min ryggsäck. Den väger 1,1 kg (själv lär jag ha vägt över fem som nyfödd) och det är mycket tacknämligt. 160 Gb går att lagra i den, skärmen är inte mycket att skryta över men den kan nästan allt som en större laptop kan. Den som nedkom för några månader sedan har Lilia med glädje tagit över. Den är knappt använd. Föregångaren hängde sig hela tiden (!) men innan jag hänger upp den i ett snöre måste jag rädda alla Lilias filer. Fyra år drygt, eller är det fem? Längre än så klarar de sig inte. Min datakunnige kollega menar att damma kring processorn och sliten hårddisk är sådant som bryter ned de oumbärliga.

Torsdag är fridag. Den danska gårdshunden Sixten är inackorderad denna vecka när ena dottern med familj solar sig i glansen av det kanariska ljuset. Det är två hundar som stretar och drar eller galopperar på sandstranden:



Meningen var att jag skulle återvända till Årnäshalvöns naturreservat för att få bättre foton av fåglarna. Det regnade när jag satte mig i bilen. Misstaget var att jag gick in igen. Jag borde åkt för sedan kom solen. Då åkte jag, nästan lagom till regnet. Jodå, den västliga svarthakade busksvättan fanns kvar, hedpiplärkan hade visat upp sig och
vissa fick helt underbara bilder. Det är bara att gratulera! Jag fick nöja mig med ett par skärpiplärkor. Men de är ju Guds skapade varelser de också och flyga kan de. Snarlika är de också.


Det märks att  eleverna är trötta. Ett och annat mail singlar ned med bön om att få  lämna in än det ena, än det andra lite senare. Dock inte så att det påverkar betyget. Jojo. Framtidens kakor ska kunna ätas och behållas. Det var andra bullar förr:
Gustav Vasa lär ha rekommenderat hålkakor som kunde stå sig i sexton år. Där fick vi knäckebrödet, Wasa spisbröd heter det nog fortfarande. Men det var ju välbetänkt eftersom missväxt kunde komma flera år i rad. Då var det vanligare att livet faktiskt slutade vid 30. Fast då fanns det inte så mycket att välja på. Hade man en kaka bröd så fick man äta den. Och sedan var den slut.

 





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback