Hans Johansson

En medelhavtrut har skådats i Glommen. Jag hade lite tur som fick se den under några minuter. Men så var det borta. Istället gick larmet om en kaspisk trut i samma hamn. Alla riktade sina kikare mot fiskfabrikens tak och där satt den utpekade fågeln. Men en av de landets kunnigaste fågelskådare, tillika konstnär, sådde tvivel och nu har den kaspiske reducerats till en trut med mörka ögon. Att vitfågel bereder problem vid artbestämning är välkänt, varför många avstår från att försöka. Men ett hjälpmedel står tillbuds: Gulls of Europe, Asia and North Amerika på drygt 600 sidor av Hans Larsson (konstnären) och Klaus Malling Olsen, en välkänd dansk fågelkännare. Nu är det bara en tidsfråga innan jag kan slå upp intressanta vitfåglar och jämföra med mina bilder. Hå här såg den ut, den kaskpiska truten in spe:



Under veckan har vi hunnit vara med om Donkosackernas konsert i St Larurentii kyrka i Falkenberg (i söndags kväll). Härligt och mäktigt. Men egentligen har deras sång så stark kraktär att många av sångerna liknar varandra.

Nästa "kulturella" begivenhet bestod i att se buskis på Vallarna: Solsting och snedsprång. Det var Lilias födelsedagspresent till mig tidigare i somras. Den här gången hade vi tagit ordentligt med regnkläder med oss. Efter pausen fick vi glädje av dem. Buskistraditionen håller sig vid liv - det är värt en del. Dessutom varieras ensemblen en del år från år, ofta med mycket kända profiler från andra sammanhang. Joje Jönssons brevbärare Dag Otto är väl andå den karaktär som bildar nav kring varje historia vi hittills har sett. Han blir bara bättre och bättre. Vid det här laget har vi vant oss vid att gå till Vallarna för några timmars lustfylld avkoppling.




Den dagliga vyn över havet, oftast bara Morris och jag, men gärna med Lilia när vi cyklar och låter vinden blåsa rent våra sinnen. Vi tänker ofta på Göran Palms dikt när tankarna löper ut i det blå:

Jag står framför havet.
Där är det.
Där är havet.
Jag tittar på det.
Havet. Jaha.
Det är som på Louvren.