Bastardsvärmare och andra

Varje morgon går vi en ganska bestämd runda. Morris bestämmaer takten men jag bestämmer vägen. Mot slutet av rundan tar vi vår tillflykt till ett skuggande trädbestånd (salix ). Där får vi svalka och kan njuta av den ganska påtagliga vind som drar in utefter Galtåsbäcken. Här finns relativt många fjärilar - inte så många arter men väl individer.

En vacker bastardsvärmare överraskade. Eftersom den inleder faunan i Svenska fjärilar, en fälthandbok, kom jag ihåg den. Nu satt den ganska stilla på denna blå blomma, vars namn jag ännu inte hunnit ta reda på.


Det bör vara en sexfläckig bastardsvärmare. Alla arter av den är rödlistade i södra Sverige. Den här kunde iakttas strax intill där Galtåsbäcken korsar gångvägen utefter Glommens havsbad.

Morris ligger ner och flämtar i värmen medan jag fortsätter min kamerajakt. Det är riktigt spännande!

Mindre tåtelsmygare är en annan liten fjäril som jag inte hade någon aning om. Den förekommer ganska rikhaltigt och har sin speciella skönhet. Vi har just bekantat oss med varandra men vi kommer att ses ofta i fortsättningen.


Så plötsligt kommer en jag inte tidigare stött på. Ganska stor, flyger ryckigt från blomma till blomma - och så stannar den och sitter med hopfällda vingar - och så breder den ut dem och låter sig fotograferas ur olika vinklar. Svingegräsfjäril får jag det till - men samtidigt är jag medveten om att det är lätt att ta fel. Tacksam för synpunkter.


I trädgården har Emily varit mycket flitig och planterat rosor. Det ser mycket proffsigt ut. Men vad ska man sätta i sin trädgård om inte en fjärilsbuske. Den kom i jorden igår och idag var det fler fjärilar på besök. Så kom också en amiral, den som jag nu lärt mig flyttar från medelhavsområdet varje år. Ståtligt!



Ja, så här skulle jag kunna hålla på. Naturen bjuder på ideliga överraskningar. Jag är tacksam över att jag anar Skaparen bakom varje liten färgskiftning, varje egenhet som en bastardsvärmare kan ha, som att avsöndra vätecyanid då den blir irriterad - ett sätt att slippa bli uppäten. Harry Martinsson har även bidragit till psalmfloran med en hyllning till naturen - och Gud :

En sommarpsalm jag sjunga må
i själens vinterdagar
och låta tungsint tanke gå
och mana sommarns hagar
att träda fram till sinnets stöd
i vinterns långa själanöd,
att djupt i minnet skåda Gud
i evig sommarskrud
(Ps 202:2 i 1986 års psalmbok)






Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback